Dansar fram

Jag kastar sten mot solen, för jag hatar den.
Jag sätter knivar i fotografin.
Jag går på samma gator tills de vänder.
Den här stunden e i resten av mitt liv.
Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.
Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver,
men jag kan inte tro att jag fortfarande lever.

En hund som mig.

(Håkan Hellström)

Och jag vände mig inte om,
för jag kunde inte,
inte ens en enda gång till,
se hans konturer.
Då hade jag aldrig kunnat gå därifrån.

Nu kommer jag att dela med mig av en posie-uppföljare jag har skrivit innehållande fyra kortare dikter om kärlek. Det kommer att läggas ut en dikt varje dag och här kommer den första. Hoppas att ni finner det fint.

Och han sa henne det inga ord kunde säga,
med sina läppar viskade han hemligheten:
meningen med livet.

Tonårstjejer gör så mycket elakt och säger så mycket dumt till varandra. Saker som de flickor som hör orden sedan aldrig glömmer. Det är en tid av prövning, hur långt kan vi gå? Hur långt kan du orka?

Men tonårstiden är också så vacker! Den formar vem vi är! Den ger oss minnen som vi aldrig glömmer! Första förälskelsen, första pojkvännen, första kyssen, första gången man höll hand. Det finns så mycket fint i det nya. Och tonåringar är så modiga! Slänger sig ut i det okända, testar och hoppas, lägger sitt hjärta i någon annans hand och bara ber för att det ska bli emottaget omtänksamt.

Lek, för nu är tiden för lek. Lek vuxen, lek barn, lek tonåring i förrvirrad tid. Testa allt du vill, njut och hoppas och bli sviken och återhämta dig igen! Nu är tiden då ditt liv blomstrar, så blomstra med det. Och ge andra möjlighet att hitta sig själva. Slåss inte med dem, väx med dem. Solen skiner starkt.

Idag är det mycket bloggande, det är för att jag för första gången på en lång tid har tid att sitta vid min blogg ett tag. Den senaste tiden har det blivit mer korta informerande texter om vad dagen innehållit för att jag inte hunnit med riktigt men nu ska jag ta mig mer tid. För det är ju så roligt att skriva!

Sitter och kollar igenom slumpade gamla texter på bloggen från i våras och förra hösten. Det är häftigt hur mycket man kan lära sig bara genom att läsa sådant man själv skrivit. Det är som om svaren bara finns där och väntar på att upptäckas. Så roligt.

Jag brukar säga att jag inte vill lägga ut bilder på folk jag känner eller så för att blogen ska handla mer om lite galna idéer eller fina dikter än om mitt privatliv. Men idag ska jag bryta mot den "regeln" för att om en liten stund lägga upp en bild på någon som betyder väldigt mycket för mig. En person som aldrig slutar förvåna mig när det gäller hur bra man kan uttrycka sig eller hur fina saker man kan ha att säga. En glädjespridare helt enkelt.

8 januari detta år skrev jag: 

När snön viner tätt intill

Det finns en mening för dig. Det finns en anledning att vandra. Det kommer något bra utav spåren du gör i den frusna marken. Det är värt den storm som tar vid.

Det finns ett hopp som väntas på att hittas och ett liv här värt att leva. Det finns utrymme för känslor och kraft att hämta, som bara väntar på dig.

Det finns en tanke någonstans som är till för att vara. Någon vill dig gott. Det finns en vän som stilla väntar. Som sträcker ut en hand till dig.

Och när du tror att inget mer är värt. När kölden bitit hårt. Så hoppas jag att du inser att jag tänker just på dig.

Det är märkligt vart livet tar än. Så många dagar av lycka, en del av sorg. Så mycket glädje, spontanitet, uppskattning, besvikelse, svikande, ilska, ärlighet, tomhet, energi och styrka. Så mycket kraft som går åt men också så mycket kraft som jag fått genom olika saker.

Detta har ändå varit grundtanken. Om du eller någon du känner inte har det så bra just nu så lita på mina ord, vila i mina ord: Någon vill dig gott. Och när du tvekar på om du ska orka ta striden: Det är värt den storm som tar vid. Var den personen som du efteråt stolt kan berätta att så här var jag. Lev det livet du vill leva. Och när du inte har den blekaste aning om vart du vill eller vem du är, lita på mina ord: Någon vill dig gott.

Och tveka aldrig på att sprida glädje!

Fem saker som jag verkligen älskar och som jag kommer att få göra snart nu när vintern är på väg:

1. Vinterpromenader i natten men någon man tycker mycket om, på helt tysta gator i en sovande stad med ljuset av en en gatlykta någonstans där borta.
2. Att se på horisonten på kvällen och tänka att därifrån kan man nästan se morgondagen.
3. Att klättra in i långa, varma tjocktröjor och ett par mjuka tights och dra på sig raggsockor som når upp till knäna och sedan dricka te i en mysig soffa någonstans.
4. Att ta tåget till någon underbar och istället för att se kala ängar se glittrande vit snö så ålngt ögat når.
5. Att vakna på morgonen och liksom känna tysnaden smyga in igenom fönstrerna när helgen har kommit och man åkt långt ut på landet till en dal någonstans i Hälsingland.

Detta är alla minnen som får det att bara värmas i magen.