Dansar fram

En annan vän, en mycket trevlig flicka, åkte med mig för ett år sedan (ganska precis) och shoppade i Stockholmen, annat ord för stockholm helt enkelt. Det var en trevlig resa. I alla fall, hade inte tänkt prata om det nu, kom bara på när jag skrev Stockholmen som rubrikatt det var hon som sa det först så jag kanske borde tala om de så hon inte blir småsur ;) .

Jag är här nu i alla fall, i mitt älskade stockholm. Jag tycker så fruktansvärt mycket om Stockholm, det är nästan ofattbart. Kanske är det en jobbig stad för den som är här ensam, men jag har bara goda minnen härifrån och många goda skratt väcks varje gång jag är här. Gatorna, butikerna, människorna, vimlet och gatumusikanterna - jag rent av älskar det!

Idag är det min bror Albin och min systers vän Lisa som jag hälsar på. Vill skrika ut att jag gillar dem mycket, men det ska jag inte för det skulle vara mycket, mycket pinsamt. Vi ska i alla fall på bio idag, musikal... Okej, jag erkänner, High School Musical. Säg det inte till någon... ;)

Imorgon händer annat kul här i Sthlm, men de kan jag berätta om då. Kanske är det mer intressanta saker att höra om :)

I alla fall, ha det himla bra och åk till Stockholm så fort ni hinner och har råd, det är en alldeles magisk stad!

Jag är tillbaka efter filmen igen.
 

Idag åkte min kära vän hem från min stad, det var synd för det är en himla go tjej vi pratar om. Men tiden kommer och tiden går, som jag har sagt förut. Men vi har haft himla mysigt ihop, pysslat (julklappar), shoppat och sett på alla möjliga bra filmer, Masjävlar, Så som i himlen, Love actually, och många fler.

Idag var jag tvungen att gå upp kvart över sju för att hon skulle hem och det var inte gott, men dagen blir ju längre i alla fall.

Så när bussen hade gått gick jag ut och gick. Det var fruktansvärt kallt ute men så otroligt vackert. Jag går ut och går alldeles för sällan och jag hinner liksom glömma mellan gångerna hur fantastiskt fint det är här i världen. De små dammarna med änderna, träbroarna över dem som bara är en meter breda, de röda och orangea träden och det alldeles stilla vattnet, det är så att man får ta ett djupt andetag för att liksom få i sig allt det vackra.

Eftersom våran dator nu helt har gett upp tänkte jag gå till biblioteket och skriva lite därifrån, men de visade sig öppna tio så jag hade en timme att spendera på stan - utan öppna butiker. Eftersom det var alldeles för kallt att stå still och jag inte hade några pengar på mig så tänkte jag att jag får väl gå och se var jag hamnar. 

Jag hamnade i domkyrkan. Det är en otroligt fin plats. Det händer att människor frågar vad religion ska vara bra för. Om så religion bara var till för att bygga kyrkor så skulle det räcka som andledning. Att människor byggt dessa enorma hus och prytt dem med sina finaste ägodelar, satt dit hundratals stolar och sedan låtit dörrarna stå öppna för vem än som vill in. I tystnad och i prat, är alla välkomna.

Man måste man inte tro. Jag själv är inte helt säker på vad jag tror om Jesus och bibeln och kyrkan och dess sätt att vara och möta människor. Men en sak som jag är helt säker på är att kyrkor kan vara riktigt bra. Tron kan hjälpa människor så ofattbart mycket.

Det finns en bok i våran domkyrka som är till för böner. Den ligger i en liten inåtbuktning i väggen bredvid ett tänt ljus. Dit får vem som helst komma och skriva ner en bön. Där kan man läsa om människor som ber om att få komma ur drogproblem, barn som ber om att få tillbaka sina döda husdjur, människor som gjort slut med någon, familjer som har det svårt och om människors tacksamhet. Det är rörande att se hur vackert folk skriver när de öppnar sig. Det är, i alla fall för mig, helt otroligt att få läsa om andra människors djupaste önskningar, utan att behöva möta dem, utan att behöva ta ställning, bara läsa och få känna efter hur allt egentligen känns. Be en bön du också, oavsett vad elelr vem du ber till. Det underlättar ibland.

I kyrkan finns just nu också en utställning av en mycket känd fotograf, Elisabeth Ohlson Wallin. Hon har med hjälp av en skola fotat jesu liv genom att fotat mobbning. Bra bilder. Och till varje bild kommer ett litet citat. Jag kommer inte att visa er bilderna, men jag skulle vilja dela med mig att två citat.

"Dom skrattar inte längre, viskar inte ens bakom ryggen. Ändå slits man i stycken."

Mobbning sårar. Även efteråt.

"Hon får skylla sig själv. Ingen hörde hennes nej."

I våldtäktsfall pratar man ibland om att flickan, offret, inte sa nej, att hon inte talade om att hon inte ville och därför är det inte killens fel. Det är aldrig offrets fel. Det är aldrig offrets fel. Det är aldrig offrets fel.

Likaså i mobbning säger man ofta att den som blir mobbad tycker att det är kul. Att bli slagen, spottad på, kränkt och få höra ord som sårar är tydligen roligt, för det hävdar många människor att offret tycker. De säger att de aldrig hörde offret säga nej, och de såg ju faktiskt på.

Dessa människor som ser på är otroligt rädda för vad de ser. De säger att offret är med på det, tycker att det är kul, för att liksom ursäkta att de själva inte gör något. Det är inte okej att ursäkta så. Offret vill aldrig, det är det som gör dem till offer. Och offret säger alltid ifrån, med ord eller handlingar eller med blickar. Oavsett om den som blir mobbad skrattar eller ej är det aldrig kul att bli slagen. Det är därför det finns en sådan slagkraft i orden "Hon får skylla sig själv. Ingen hörde hennes nej". Offret sa nej, det var bara det att ingen ville höra för det skulle betyda att de var tvungna att ingripa.

Jag mötte en man med hund på min promenad. Hunden kollade på mig redan från tjugo meters håll, vilket gjorde mannen lite förvånad för hunden brukade inte bry sig så mycket om människor de möter när de är ute och går. Jag väljer att ta det som en komplimang.

När vi kom nära varandra började hunden nosa på mina ben så jag frågade om jag fick klappa honom. Det var en jättefin vit hund. Mannen berättade att han var gammal och att de varit på väg att avliva honom ett par gånger men att han alltid bättrat sig och att de låtit bli, men att det snart var dags för honom att få vila. Jag klappade hunden en stund och pratade lite med mannen. Det var en så fin stund och en så snäll gammal man. Och det får mig att tänka, trots all mobbning och annat jobbigt i världen, att livet är värt ändå. Livet är så mycket värt. Livet gör livet värt att leva. Bara lyckan i att få se en sådan här morgon, vara ute på en så vacker promenad och prata med någon som man aldrig mött förut, är fantastiskt.

Jag såg två ekorrar också, och en fin svart fågel. Och så kom jag till kyrkan förstås. Så det var en väldigt bra morgon.

Jag skulle vilja lämna två saker med dig som läst innan jag går.

Ha det bra, njut av livet. Ditt är nu.

Och så min bön idag,

Vad du önskar ska du få.

Den du efterlängtar ska komma till dig.

Det du ber om, hör en större kraft.

En vuxen håller dig, sitt barn, i sin hand.

Kärleken finns i dig, över dig och runt omkring dig.

Här är livet.

Du höll mig nära

Sa att jag var speciell

Du fångade mig i mitt fall.

Lät mig luta mig mot din axel.

Det är förbjudet att sakna

Så här långt efteråt

Det är visst förbjudet att sakna,

Men jag gör det visst ändå.

Bara ikväll, saknar jag dig så. Inte alltid. Men ikväll.

Och vad spelar allt annat för roll när man längtar någon annanstans?

Vad bryr man sig om resten, när man längtar efter en sista dans.

Hopplösheten slår oss alla ibland. Barn, syskon och föräldrar blir ledsna och tomma. Jag ser hopplösheten i mina vänners ögon, i min familjs och i hon som jobbar i kassan på Bianco. Jag ser den i dem jag älskar mest och dem som jag kan känna mest rädsla för.

När det är mig själv det gäller blir jag så tom. Då frågar jag mig frågor som om det verkligen är värt det, eller om det här verkligen är känslor som alla känner eller som bara gäller mig.

Men nu när jag ser de här känslorna i dig så inser jag att det är inte bara jag och det är inte världens slut. det är alla vi, och det är under våran väg. Oavsett om vi dansar, springer, går eller kryper fram i livet så kommer stunder då vi alla måste sätta oss ner och bara inte orka gå vidare.

Det är en tröst tycker jag, att det inte bara är jag. Och det blir så tydligt när jag ser dig sitta här, mittemot mig i köket, med en tekopp i handen och ögonen fulla av tårar, det blir så tydligt att det inte beror på dig utan att det bara är så. Att det inte är ditt fel, för jag vet ju hur underbar du är. Jag bara vet att för dig är livet värt att känna hopplöshet ibland. För dig, liksom för alla andra, hör det till. För dig blir det bättre, sen.

Jag bara vet att för mig är livet värt att känna hopplöshet ibland, För mig, liksom för alla andra, hör det till. För mig blir det bättre, sen.

Jag vet att jag nog tjatar nu, men har ni sett att det är höst? Nu är det verkligen höst utanför mitt hus och på mitt fönsterbräde hittade jag en nyckelpiga som dött när värmen drog iväg. Men jag gillar faktiskt hösten i år. Jag gillar färgerna och jag tycker inte alls att det har varit särskilt regnigt.

Snart, om bara en månad, börjar adventskalendern! Det ska bli så himla mysigt att vilja gå upp på mornarna för att se den och sedan sitta och gosa i soffan under täcket! Mycket bra, mycket bra. Fast jag har ganska höga förväntningar i år och sådant är aldrig bra, jag vill att den ska vara söt, och rolig, men oskyldig. För så tycker jag att en adventskalender bör vara, hoppas bara att jag inte blir besviken...

Förövrigt håller jag på att pynta snörena till persiennerna i mitt rum genom att sätta pärlor innan själva plaststoppet. Det blir riktigt fint fast det skulle ha varit större hål för just nu är det väldigt trögt att få på pärlorna. Men det blir fint, och jag gillar när man dekorerar sådana där småsaker som folk blir förvånade och glada över att se.

Och i kväll kommer min kära vän hit och bor i fyra-fem dagar. Jag längtar och längtar! Det är så kul att möta vänner som man inte sett på ett tag, speciellt när de är alldeles fina och underbara!

Hoppas att ni också har det bra, ni med höstlov och ni med bara höst. Pyssla lite, lek lite med omgivningen, den blir så mycket finare då. Och för guds skull se på adventskalendern, det är bara en månad kvar nu!

Det kommer dagar av skrik, dagar av gråt och dagar av nedstämdhet i alla människors liv. I en dels mer än i andras. Men ofta kommer det även gladare dagar efteråt, och där är jag nu. På väg uppåt igen efter en stund på botten.

Jag målade av en bild idag på bildlektionen som jag blev riktigt nöjd med, och det är roligt. Jag älskar att vara kreaktiv och jag brukade älska att måla innan mina bilder blev dömda för många gånger. Jag får inget bättre betyg av den här bilden för vi får bara måla vissa saker till betyget och den är inte en av dem, men det blir en fin juklklapp till någon, hade jag tänkt. Det är så kul att vara måla och pyssla! Jag ska försöka att göra alla mina julklappar i år, men det blir inte så lätt för det är typ 25 personer som jag ger julklapp till...

Nu är det lov! Vila och stund att göra roliga saker. Jag har bestämt mig för att inte gå neråt igen utan hålla mig uppe under lovet och faktiskt njuta av höstdagarna nu, för de är väldigt fina.

Imorgonkväll blir det fest hos en vänfamilj till oss, mycket mysigt måste jag säga. Och ikväll, kanske kladdkaka om jag har tur, annars bara vila.

Det blir mest småprat av det här märker jag, men det jag egentligen ville säga var att jag är ganska glad i dag. Att jag har en trevlig känsla inom mig. Jag ger lite av den till dig som orkar ta emot den. Gör något bra av den, njut för en stund. För det viktiga till slut är inte betygen, även om jag (liksom en del andra) kämpar väldigt hårt för att få väldigt bra betyg. Det viktiga efteråt är inte omdömmena vi fick av lärarna. Det viktigaste kommer alltid att vara hur vi ser och såg på oss själva och om vi var nöjda med hur vi levde utifrån de omständigheter vi lever efter och vad vi gjorde av vår dag. Idag, målade jag av en mycket fin bild och lyckades väldigt bra. Det är vad jag minns ifrån idag.

Och mest av allt, idag och imorgon, glöm inte att du är vacker. Och låt ingen säga något annat.

Nu när ditt liv börjar gro och du återigen kommer att växa upp till en vacker blomma, inse då din skönhet.

Idag har jag gjort mitt sista prov och mitt sista läxförhör innan lovet! Imorgon är sista dagen och sedan dansar jag ut i världen för en vecka! Gud, vad jag längtar tills det är imorgon eftermiddag! Gud vad jag längtar till besök, god mat, shopping och djupa såsom flummiga samtal. Gud vad jag längtar tills det där fikat som tidigare aldrig blivit av. Gud vad jag längtar, och kvar är bara en enda natt!

Allteftersom tiden går, förändras livet för de som lever det. Barn blir vuxna, tabu blir modernt, mode blir fult som efterhand blir modeigen. Du och jag, de vi vill vara och de vi är förändrar oss. Det är det som får oss att växa och det är det som krymper oss. Det är dwet som gör mig så glad och det är det rädd och arg.

Nu sitter jag i cafeterian på min skola och skriver, det är rast innan matten.

Ibland har man, i alla fall jag, likgiltiga dagar. Då gör inget att alltkänns riktig bra. Då hjälper inte riktigt det därmed att man bor i ett rikt land, har en snäll familj och snart ska börja på gymnasiet. Då hjälper inte riktigt något, för man är inte särskilt glad i alla fall. Men det är kanske okej att ha sådana dagar, det kanske behövs mellan de tillfällena då allt bara är skit och de tillfällen då allt är underbart. Det kanske behövs finnas ett mellanläge ibland.

Jag måste snart kila vidare, matten väntar. Kanske får vi reda på hur det gick på provet här om veckan? Jag tror faktiskt att et gick bra, och de vore ju väldigt skönt. I så fall ska jag fira. När man är i ett mellanläge kan det oftast vara skönt att bara vara, men man får inte glömma bort att unna sig lite extra av något när det har gått bra. Man får inte låta det som annars skulle vara en jättestor och glad nyhet få bli ingenting. Man får bevara det och sedan bli överlycklig över det när det är ett bättre tillfälle. Och så länge, unna sig något som underlättar det lite, en godmat bit, en extra kram, lite beröm eller kanske en tillåtelse att bara vila. Lite till, trots att man redan vilat mycket.

Ta hand om er. Gör det som känns nödvändigt just nu, oroa er inte för mycket för framtiden.

Hej världen!

Nu åker jag iväg till sommarstugan över en helg med världens gulligaste lilla kille, som mina föräldrar för övrigt är gudföräldrar till. Mycket mysigt för jag älskar barn! De har en så skön syn på livet och har inte än fått se alla problem i världen och därför inte skadats av dem. och när de möter problem och blir jätteledsna  i en minut så kan de sedan glömma det nästa sekund. Mer av barnens glädje!

Så det kommer inte några fler inlägg under helgen men ha det bra tills vi ses igen!

Det här är ännu en låttext som jag inte har skrivit själv, men jag avr tvungen att lägga ut den. Det avr så häftigt första gången jag hörde den och denakn verkligen påverka människor, nå rätt in i hjärtat på de som förstår sig på den. Det är "och jag grät mig till sömns efter alla dar" med Säkert. Lyssna på den gott folk, för den komemr rakt från verkligheten.

Varenda bok jag kunde komma äver läste jag
och jag spydde aldrig på kullen vid 4h gården
behövde aldrig ungdomsvården den enda som aldrig rökte,
den enda som aldrig försökte fuska på proven, då lär man sig ju inte nåt.
jag var nog värd allt stryk som jag fått

den enda som inte tafsades på, den enda som inte bråkades på
den enda som hade en god relation till mor och far
och jag grät mig till söms efter alla dar,
och jag grät mig tillsöms efter alla dar

Dom säger det är kul att vara ung och fri, fri från vardå, från förplikteleser? tjenare!
man skulle vara horan madonnan, smart och korkad på samma gång
man skulle ha en kille med bil man skulle ha en silverring
jag var inte ens kysst men jag visste vem jag var
så jag grät mig till söms efter alla dar
så jag grät mig till söms efter alla dar

Tack kära år som går, tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
och en paus mellan dig och mig
jag såg dig på stan igår, du såg ledsnare ut än då
jag skrattade mig till sömns
VILKEN JÄVLA LÖGN att det ska vara ens bästa tid

"Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv"

Tack för denna livets sång.

Mitt liv just nu är väldigt bra. Jag känner lite extra levnadsglädje och sådant gör livet så mycket lättare, det är som en god cirkel.

Jag blev dock trött på min skola idag då jag, liksom alla andra elever, fick lämna våra lektioner för att gå till ett krismöte i matsalen. Vår tillförordnade rektor vill fixa lite fint för oss så att pluggande ska vara lättare att orka med. För att lyckas med det ska hon inreda ett litet mysrum i korridoren i vad som brukade vara ett rum för skåp. Ni har ju hört om vilstolarna som kördes dit och som jag blev jätteglad över, de blev sönderslagna. När de hade tagit bort de sista hela stolarna från rummet för att vi slog sönder resten, så lät de borden stå kvar. Borden blev också sönderslagna. Med bordskivorna slog man hack i väggen. Då tog de bort även borden så att det blev ett helt kalt, tomt, vitt rum, lite som på ett sjukhus. Då var det elever som med händerna och fötterna slog ett hål igenom väggen och igenom nästa vägg in till toaletten. Så stort att man kan gå den vägen till toaletten om man vill. Som det mesta annat mysigt som är på gång på min skola vet vi inte om vi över huvudtaget kan få ett mysrum, eftersom vi slår sönder allt som finns i skolan. Detta gör mig mycket arg. Förstörelse = jag är riktigt trött på det. Sluta!

När jag hade varit trött på det i ungefär fem minuter, informationsmötet, och svurit lite så bestämde jag mig för "skit samma, jag orkar inte vara ledsen över det längre". Jag hade ju en bra dag innan dess och förvånansvärt nog lyckades jag hitta tillbaka till lyckan som jag nyss känt och lämna detta tråkiga ämne efter så lite som fem minuter... hurra för att orka och vilja vara glad!

I övrigt, förut förstörelse, så är mitt liv som sagt mycket bra. Jag insåg idag hur sugen jag var på godis och gick till affären för att köpa en rejäl påse. Det rekommenderar jag alla att göra. Man blir så glad av att vara glad och dessutom ha en godisbit i munnen!

Och ni alla mina kära vänner som jag pratat med om det här förut, ni som är så himla smarta i andra fall, men som inte riktigt förstår det här med vikt, snälla hör mina ord till er: jag kommer inte att springa efter att jag har ätit upp mitt godis. Jag vet inte om jag förvirrar er eftersom jag är lite annorlunda än de ni brukar prata med om sådant här, men man behöver inte springa för att bli smal  efter en påse godis, inte ens en riktigt stor. Och man behöver inte prata om att springa heller. Man blir inte tjock av en påse godis! Och om ni tycker att man blir det, då skulle jag säga att det ni kallar att vara tjock bara är nyttigt. Så förlåt om jag är bråkig och konstig som inte är livrädd för att äta godis utan att idrotta, men sådan är inte jag. Jag ber för att ni snart ska inse att ni inte heller behöver bli smalare. Era kroppar och ni kommer varken att bli vackrare eller må bättre av att gå ner i vikt mer nu, jag vet för jag känner er.

Och låt ingen annan säga något annat.

Nu ska jag vila och sedan äta middag och sedan äta godis. Ha det bra ni med! Unna er själva något...

När man känt någon en längre tid så kommer det ofta bukter någon gång under relationen då man kanske bråkar eller ses mindre eller bara inte riktigt har tid, oavsett vilken relation som man har. Å andra sidan är de bukterna ganska små i jämförelse till vad relationen betyder för än själv.

Så länge man påminner sig då och då om att inte fala in i det där stadiet där man irriterar sig på varandra eller inte tar sig tid för varandra så tror jag att det är ganska stor chans att relationen håller väldigt länge. Har man känt varandra länge redan, så varför sluta nu, liksom.

Och det finns väl inget skönare än att möta någon som betyder mycket för än och som man inte sett på länge. Utan att behöva förklara alla historier från början och börja berätta om vilka personerna man berättar om är innan man drar själva historien, utan bara kunna uppdatera. Kunna dyka rätt in i de känsligaste ämnena, de lätta och de svåra.

Så ni där ute som har någon som ni känt länge och tycker mycket om, håll hårt i den personen. Det är värt dagar med bukter i för att få de där dagarna då man finner sig sitta bredvid den mycket bra vännen, mitt i kvällens mörker, med massor av lampor lysande på sig från staden, helt lycklig över att vara just där och just då, lite filosofiskt tänkande, utan att vara nere i en bukt utan istället uppe på en mycket bra kulle, mitt i Strängnäs.

Tack kära vän för att du är du, för att du inser dina brister, för att du inser mina brister och för att du älskar mig ändå. Jag vet att jag kräver mycket ibland, men du ger mig också otroligt mycket...

Hudfärg, hårfärg, smink,

fulhet, fullhet, äcklighet,

fattig, tjock och egen stil,

stammar, haltar, rullstol,

Sätt att prata,

Sätt att gå,

Sätt att babbla på,

Snubbla, ramla, falla,

Skämmas och må dåligt,

Se hemsk ut,

vara elak,

Fel information,

Annan religion,

Fel åsikter,

Humörsvikter,

Liten och kort,

Väldigt svag,

För lång för att ha högklackat på fest,

Vara ingen till behag,

Ful min,

Aggressiv och irriterad,

Fel på prov,

Sämre inlärningsförmåga,

Svårt för svenska,

Annan kultur,

Gör ofta fel eller

vara mobbad.

Inget av detta

Finner jag roligt.

Så tala om för mig,

Varför skrattar ni?

Ibland är mörkret det vackraste man har sett, andra gånger är det bara hemskt och otäckt.

Jag har jobbat ganska mycket på min bok under helgen. Det är en blandning av dikter och noveller som jag skrivit under sommaren. Den handlar till viss del om mörkret och natten, och vad dessa två saker gör med människan. Hela boken handlar inte om det, men det är ett av nio kapitel kan man väl säga...

Den handlar en del om kärlek också, såklart. Det är nästan oundvikligt att skriva om kärlek när man gillar att skriva, därför att kärleken hela tiden är en del av våra liv. Igår såg jag på Pretty Women, igen. Jag har sett den många gånger förut, men jag tröttnar aldrig på den. Kanske är den scen som jag tycker allra bäst om den när Julia Roberts sitter i bilen och just har fått sitt hjärta krossat. I bakgrunden spelas "It must have been love". Känner du igen dig? Jag känner igen mig, läskigt mycket. Det är aldrig lätt att göra slut, aldrig lätt att lämna, aldrig lätt att lämnas.

Men det finns olika sorters mörker. Det finns den sorten som bara gör ont, den du ser till exempel då när ditt hjärta just krossats. Och det finns den sorten som du faktiskt kan tycka är vackert. Den du ser soluppgången i.

Ibland är mörkret bara hemskt och otäckt, men andra gånger är det det vackraste man sett.

För ett tag sedan kom jag och en kompis på att det fanns många fler negativa ord än positiva. Bland annat när vi beskriver våra känslor så finns det så många fler ord för att vara missnöjd än för att vara nöjd, och detta är sorgligt tycker jag.

Alla mår dåligt ibland, jag är en av alla. Vissa mår dåligt mer andra mindre. Man får må dåligt. Men man måste få må bra också! Det måste vara tillåtet att uttrycka olika slags lycka och det måste finnas ord att beskriva lyckan med för annars är den inte lika värdefull som de olika sortens negativa känslor.

Jag satte mig en stund och listade alla negativa och positiva ord som jag kom på för känslor, i två lister. Det är inte alla ord som finns men det är dem flesta negativa och positiva svenska orden för hur man mår, känner sig, inuti. Saker man kan säga om sig själv.

Det blev såhär:

Negativa ord:

1. ledsen
2. arg
3. sur
4. störd
5. stressad
6. irriterad
7. tom
8. misstänksam
9. svartsjuk
10. avundsjuk
11. ilsken
12. förbannad
13. generad
14. förvirrad
15. tvekande
16. uttråkad
17. bläig
18. trött
19. spänd
20. uttömd
21. kraftlös
22. grinig
23. gruvande
24. orolig
25. otålig
26. rastlös
27. risig
28. kraftfull

Positiva ord:

1. glad
2. lycklig
3. road
4. nöjd
5. sprallig
6. energifull
7. rofylld
8. hoppfull
9. kraftfull
10. stark
11. stark
12. upprymd
13. prima
14. sprudlande
15. kär
16. trivsam
17. tacksam

Jag kom på 11 fler negativa ord än positiva! Så får det inte vara, så jag bestämde mig för att sätta mig ner och skriva ner 13 nya ord ny kombination av ord för positiva känslor. De behöver inte vara bra och ingen behöver någonsin använda dem, men de finns ifall någon vill börja använda dem. Det första ordet i listan använder jag själv och tycker mycket om. (Om något ord skulle visa sig redan finnas så gör inte det något, i så fall får ni se det som en återfödelse på det ordet, för det är antagligen inte så använt tyvärr.)

1. barnig = (används oftast om människors personlighet, men kan även användas som känsla ifall man är så vid speciella tillfällen.) Ser på livet och tillvaron med ett barns glädje och oskyldighet. Vill alla människor gott och vill aldrig såra någon. I vissa fall, ett slags positivt ord för barnslig.
2. älsklig = Full av kärlek till alla. På kärleksspridar-humör.
3. snällig = ork och vilja att säga och göra snälla saker.
4. viljig = ork att vilja saker med sitt liv och sin vardag. Det här humöret kan få människan i fråga att dra igång nya projekt.
5. givarglad = lycklig och på humör för att sprida lycka.
6. dansig = full av energi och det spritter i hela kroppen. Lite lik kär fast utan att man är kär.
7. färdignöjd = glad att vara där jag är och redo att bara vila. Tycker att jag lyckats bra med det jag gjort den senaste tiden eller en längre tid.
8. stegnöjd = glad med att ha lyckats med något som var viktigt för än själv och redan på gång med nästa utmaning, ett nytt projekt eller ett nytt arbete.
9. illös = Mår bra och är inte missnöjd på något sätt, bara inte så sprudlande. Inga illa-känslor alls. Ibland som okej, fast folk kan tolka det positivt.
10. spanig = inte kär i en viss person men full av kärlek till någon. Ibland får folk som känner sig spaniga snart en pojkvän/flickvän och ibland fortsätter de bara att vara så ett tag och sedan får de andra känslor, det behöver inte leda till att man får en partner det kan vara vanlig glädje fast liknande den man har när man är kär.
11. perfektig = när allt går som du vill att det ska.
12. grålättlig = när molnen börjar lätta och problemen börjar sina för dig. Allt börjar gå lättare och lättare. Ibland kommer tacksamhet efter att man känner sig grålättlig.
13. trofull = den här känslan är en blandning av hoppfullhet för framtiden och glädje av det som redan finns och som man redan har. Lite som hoppfull, fast mer i nuet.

Så där, nu kan i alla fall en människa, jag, komma på fler positiva än negativa ord för hur man mår! Det kan ju inte vara dåligt...

Hoppas att ni som läser har det bra och att ni både är barniga och kan känna er älskliga!

När stormen lugnar sig

Och löven sakta lägger sig till rätta på marken

När allt blir öde och tyst

då plötsligt ser jag något nytt

Där ibland allt som förut lät så mycket

Står lugnet själv

Det omsnärjer ett litet barn

Tyst och stilla ser barnet oförstående

Efter stormen kommer lugnet

I lugnet syns allt som har förstörts

Det behövs lång  tids lugn för att hinna reparera allt som gått sönder

Lång tids lugn för att komma till ro.

Idag är en bra dag. Idag är en lätt dag. En dag utan tårar och en dag utan skrik. Idag är en mycket bra dag, en sådan där man hoppas på att få då och då.

Mitt i problemen står jag och finner att dem en och en tas bort ifrån mig. Just idag är en sådan där dag när tyngden bara lättar och kvar står jag, utan kedjor och utan vikter. Fri att dansa. Fri att sväva fram.

I skuggan lyser aldrig solen, den som vandrar i mörkret ser inget ljus. Men skuggan täcker inte hela jorden, det finns ljusa platser, tro mig. Och du som står i skuggan kommer inte alltid att vara kvar där, för solen flyttar sig.

Oroa dig inte min vän, du kommer ut till slut.

Du kanske frågar dig om det är värt att vänta? Om livets ljusa stunder kommer vara värda det mörka?

Min kära vän, ljuset är värt. Vänta, orkar vänta så ska du få möta kärleken i vänskapen utan stressen och rädslan. Ljuset är värt allt däremellan.

När solen skiner kommer du att känna glädjen bubbla upp djupt inifrån!

I don´t want to talk
about things we gone through
though it´s hurting me
now it´s history
i´ve played all my cards
and that´s what you´ve done too
nothing more to say
no more ace to play
the winner takes it all
the loser standning small

The winner takes it all, Abba

...But underneath

We had a fear of flying

Of growing old

A fear of slowly dying

We took a chance

Like we were dancing

Our last dance...

Our last summer, Abba

Jag har grundstädat hela mitt rum och min garderob. Jag har städat mer än tolv timmar igår och idag. Det skulle jag aldrig orka om det inte var för att jag var så glad och utvilad, men det är obeskrivligt skönt det är att snart ha gjort allting! Att ha helt rent och uttömt så att man slipper städa så här på ett eller flera år och så att man har ordning!

Tina, en god vän, kom över på fika en stund på kvällen, helt spontant, Det var mysigt värre. Det blev kladdkaka för mig, underbart, och äppelpaj för den som hade lust med det... mer choklad och mer spontanitet åt folket!

Jag har under helgen kommit fram till att Leo Sayer och Cat Stevens är mycket bra artister. Beröm till dem! Lyssna på några av deras låtar om ni har tid, det är värt det.

Ensamheten är också något som jag har funderat över en liten stund. Jag har inte kommit så långt i mina tankar, mer än denna vackra rubrik. Ensamhet förändrar människor, formar dem. Finns det människor som hela sitt liv kommer att leva ensamma, även då det är med någon? Finns det risk att bli en sådan människa som alltid har ensamheten med sig och som tyngs ner av den? Jag har inga svar ikväll, endast frågor. Men det är inga farliga frågor, jag mår bra och är förtillfället väldigt nöjd med livet. Jag bara undrar, finns den människa som aldrig får uppleva den fullständiga tvåsamheten? Känslan av att man aldrig kommer att behöva vara ensam mer, aldrig behöva frysa. 

Det sista jag vill säga är att det är underskattat att inte vara ihop med någon. Det är klart att kärlek är underbart, ingen tvekan om saken. Men ibland känns det som om folk tycker att livet går ut på att hitta en pojkvän/flickvän och tiden man är singel är bortslösad tid.  Många av mina singelkompisar går runt och undrar hur länge de ska överleva utan pojkvän eller varför de inte har en relation. Här är några ord från mig till den som vill lyssna: man överlever ensam också. Man kan ha ett underbart liv utan kille också. Det är inte just du som inte har pojkvän, det är alla möjliga människor. Du kommer att få en relation så småningom. Det finns viktigare saker att tänka på. Försök få tröst av de här orden om du kan få tröst av dem. Ni andra, skit i dem. Alla mina ord passar inte alla mina vänner, men det är sanningar som passar för åtminstone mig ibland.

God natt staden.

Idag är ännu en dag, och ännu en bra sådan. Det är fredag vilket betyder helg, men faktiskt inte åka bort. Jag brukar ju åka bort nästan varje helg, men den här hösten har det blivit olyckligt lite av sådant. andra saker har kommit i vägen, men nu är det snart slut på det. Stockholm, Uppsala, Hälsingland - här kommer jag!

Planerna för idag är mycket enkla och roliga:

1. Hämta ut billerna som jag igår lämnade in för framkallning, 227 bilder från konfirmationslägret jag var på i somras. Jag ska sätta ihop bilder och texter och annat smått och gott till en bok om de härliga veckorna i Rättvik. Lite pyssel (vilket alltid är kul) och lite roligt att ha efteråt tänkte jag. Här om kvällen träffade jag förövrigt Oliver, Evenlyn, Simone och Xiomara om det är någon som vet vilka dessa rar människor är. Mycket roliga människor, riktigt härligt. Det är en pysslig familj det. Men nu kom jag visst av ämnet igen!

2. Träffa Fredrik och Ella, Igen. (Vi brukar inte ses så här ofta.)
3. Städa rummet, uch och tvi, men det går nog fort och så ska jag nog lyssna på vinylspelaren under tiden.
4. Pussla med pappa. Jag och pappa började pussla tillsammans förra hösten. Det är otroligt mysigt! Det är tillåtet att inte göra något annat än slappna av, man har tid att vara tillsammans och kan prata om i princip vad man vill och den andra har tid att lyssna, för man pusslar ju ändå. Pusselstunder är bland det mest genialiska som finns!

Vad händer mer i mitt liv? Datorn pajade igår precis samtidigt som jag var på MSN och en mycket rolig person logga in som inte är inne allt för ofta - hoppas att han inte trodde att jag logga ut för att undvika honom... Jaja, datorn ska i alla fall lagas, men inte förrän min bror kommer hem om ett par veckor så nu skriver jag från andras datorer, för tillfället min mammas jobbdator.

Jag har fått veta att de fantastiska vägskyltarna funnits där ett par år, oj då.

En annan sak som jag måste berätta om är mina vilstolar! Det är mycket tråkigt. Min skola köpte för ett litet tag in mycket fina begagnade biosalongsstolar. Jag blev överlycklig då de ställde dem i korridaren, för att jag äntligen hade hittat någonstans att sova på trötta dagar i skolan, Vi har inga andra stolar/soffor i korridoren och cafeterian är alltid fylld. I vilket fall, nu har de snälla eleverna på min skola slagit sönder alla utom tre, och ter stolar räcker inte för att sova på när stilarna är så små. Mycket tråkigt! Jag blir trött på allt som slås sönder.  

Något väldigt roligt dock är att gymnasieelever i Västerås har satt ut högtalare över hela staden som spelar musik eller säger saker till folk som går förbi. Otroligt roligt! Som jag skrattade när jag såg de första två igår, jag kunde inte förstå vem det var som ställt dit dem. Nu har det stått i tidningen. Tydligen finns det någon gömd på ett torg någonstans som retar den som går förbi och säger: "Du kan inte se mig!". kan ni förstå? Mycket roligt, mycket roligt. Det är humor på toppklass.

Herregud vad långt jag har skrivit! Det här skulle jag själv inte ha orka läsa!

Jag får helt enkelt stryka under det viktiga så ni vet vad som kan vara värt att läsa. Rolig idé, undrar om det funkar. Ni som läste det här? Läste ni bara det fetmarkerade och det runt omkring? Hehe, undrar om ni ser det viktiga nu? Annars kan ni ju alltid se på bilderna.

Nu måste jag lyssna på musik, musikläxan för den tid jag varit sjuk.

Och så till slut ett litet visdomsord av mig: Ha det riktigt bra, se roliga saker i livet och retas med de som står dig nära! Tack och hej!

Det här är mitt andra inlägg idag, förvänta er inte att jag alltid ska fortsätta skriva så här mycket för det kommer jag varken orka eller hinna. Just nu är det dock så otroligt roligt att blogga eftersom det är helt nytt för mig!

Jag har nu varit på café med Ella och Fredrik som jag lite kort berättade om att jag skulle. Det var otroligt roligt, mycket sköna människor de där! Vi garvade ihjäl oss, skrattade nästan hela tiden. Om vi inte hade sagt något roligt skämt så satt vi och skrattade åt att den andre skrattade utan att vi ens sagt något roligt skämt. Mysigt och väldigt kul, som sagt.

På vägen hem hittade jag Sveriges, kanske världens, finaste vägskyltar. Jag blev helt förälskad i dem och fotade dem på Fredriks mobil, för jag är ju en sån som ingen annan i Sverige, en människa utan mobilkamera. Jag trivs med den mobil jag har, och trivs med att ha kamera och behöver därför ingen mobil med kamera tycker jag själv. Så fort Fredrik har skickat bilderna från hans kamera till mig så dyker de upp här ska ni få se... men nu kom jag helt ifrån ämnet...

I alla fall, nu får alla ni som inte älskar mode kolla bort, för jag älskar mode och kommer tyvärr alltid att göra. Så för alla er som vill, titta bort. För er andra, här kommer något som jag älskar löjligt mycket: fantastiska skor! Jag är galen i mode, kläder, second hand, olika stilar och mest av allt - skor!

Jag var på väg från Musik Börsen (där jag kollat på vinylskivor) till mina kära vänner, då jag gick förbi Bianco. Jag bestämde mig för att gå in eftersom jag hade gott om tid. Jag älskar skor, det har jag gjort sedan jag var tio år. Jag brukar aldrig ha pengar att handla på Bianco men nu hittade jag en rejäl rea, på 75 %.

Jag har därför inhandlat "slutet på vårens / sommarens / eventuella fester innan sommaren kommer och jag har förstört dem"-skor. Tre par skor! Sådant gör mig lycklig!

De här är färgglada, i pastell! Jag vet att jag har upprepat mig många gånger nu och att jag kanske låter som en fjortis även om jag inte är det, men jag älskar skor!

Så det var väl allt för idag. Jag lägger ut lite bilder också för andra eventuella skofantaster!

Ps. Jag fick frågan idag varför jag hade skrivit om LP-skivor och jag upprepar, den här bloggen kommer att ha en salig blandning av inlägg. De kan handla om allt från att rädda världen, till vinyl-spelare, till skor och till Gud vet vad... för sådan är jag. Ds.

Och en sista sak måste jag bara lägga till, jag åt chokladkaka, fast en konstig lite smulig variant. Ganska god, men inte underbar. Choklad är återkommande i mitt liv, och därför även på bloggen.

Ha det gött! Ät choklad och köp skor!

Hej igen!

En ny dag men samma lycka! Jag hoppas att det är fler än jag som svävar på moln de här dagarna, för allt blir så mycket lättare då. Plötsligt finns det någonting som bär än fram i livet känns det som. Jag vet inte hur länge jag ska fortsätta vara så här glad men jag hoppas att det håller i sig ett tag!

Idag har jag studiedag, sådana brukar jag aldrig spendera till studier, men idag har jag faktiskt varit duktig och räknat lite matte. Jag ligger efter en del eftersom jag var sjuk förra veckan och det är prov om två veckor. Fast det var egentligen inte det som fick mig att orka räkna... som de flesta av mina vänner vet vid det här lagret har jag en vinylspelare, och jag älskar den! Jag har en hel del lp-skivor som jag inte hunnit lyssna igenom än så jag tänkte ta tillfället och lyssna på mina/våra Beatles-skivor idag. Och under tiden kunde jag plugga lite matte...

Jag kom i alla fall fram till att "Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band" och "Let It Be" var mycket bar skivor, men vem blev förvånad över det. Vad jag däremot förvånade mig med var att hitta en favorit - "Beatles ´65" och en skiva jag inte tyckte mycket om alls - "Beat".

Vinylspelaren har jag för övrigt min bror Albin att tacka för, så tack för den bror.

Annars har jag inte gjort mycket alls den här dagen. Snart ska jag träffa Ella och Fredrik, två söta människor från Rättvik Stiftsgård och gå & ta en fika. Något med choklad i, det äter jag alltid. Kladdkaka?

Lyssna på de skivorna i alla fall, och ät mycket choklad för det är nyttigt, för humöret alltså.

Ha det bra alla söta människor! Hoppas ni också får sådana här dagar någon gång i livet, dagar då allt bara är lätt. Det förtjänar folk.