När man önskar att man rest sig och gått för länge sen, men känner värmen ifrån stolen som man så länge har suttit på.
Jag vet inte längre vad jag ska säga, jag har inga ord kvar. Jag känner så mycket men jag orkar inte beskriva mer. Hur många gånger ska man tvingas upprepa hur dåligt man mår, innann den som lyssnar förstår? Hur många saker ska man stå ut med innan man reser sig och går? Jag frågar och jag frågar, men jag hittar inga svar och tiden rinner ifrån mig. Kommer jag att föralltid att vänta? Kommer jag att föralltid försöka anpassa mig till vad de påstår är rätt? Kommer jag någonsin att resa mig upp och gå eller kommer jag, trots att jag är på andra paltser, alltid dras tillbaka dit.
Snälla, döm mig inte. Hör vad jag menar coh sluta lyssna på mina ord.
Snälla, döm mig inte. Hör vad jag menar coh sluta lyssna på mina ord.
Kommentarer
Trackback