Dansar fram

Nu kommer jag att dela med mig av en posie-uppföljare jag har skrivit innehållande fyra kortare dikter om kärlek. Det kommer att läggas ut en dikt varje dag och här kommer den första. Hoppas att ni finner det fint.

Och han sa henne det inga ord kunde säga,
med sina läppar viskade han hemligheten:
meningen med livet.

Idag är det mycket bloggande, det är för att jag för första gången på en lång tid har tid att sitta vid min blogg ett tag. Den senaste tiden har det blivit mer korta informerande texter om vad dagen innehållit för att jag inte hunnit med riktigt men nu ska jag ta mig mer tid. För det är ju så roligt att skriva!

Sitter och kollar igenom slumpade gamla texter på bloggen från i våras och förra hösten. Det är häftigt hur mycket man kan lära sig bara genom att läsa sådant man själv skrivit. Det är som om svaren bara finns där och väntar på att upptäckas. Så roligt.

Jag brukar säga att jag inte vill lägga ut bilder på folk jag känner eller så för att blogen ska handla mer om lite galna idéer eller fina dikter än om mitt privatliv. Men idag ska jag bryta mot den "regeln" för att om en liten stund lägga upp en bild på någon som betyder väldigt mycket för mig. En person som aldrig slutar förvåna mig när det gäller hur bra man kan uttrycka sig eller hur fina saker man kan ha att säga. En glädjespridare helt enkelt.

8 januari detta år skrev jag: 

När snön viner tätt intill

Det finns en mening för dig. Det finns en anledning att vandra. Det kommer något bra utav spåren du gör i den frusna marken. Det är värt den storm som tar vid.

Det finns ett hopp som väntas på att hittas och ett liv här värt att leva. Det finns utrymme för känslor och kraft att hämta, som bara väntar på dig.

Det finns en tanke någonstans som är till för att vara. Någon vill dig gott. Det finns en vän som stilla väntar. Som sträcker ut en hand till dig.

Och när du tror att inget mer är värt. När kölden bitit hårt. Så hoppas jag att du inser att jag tänker just på dig.

Det är märkligt vart livet tar än. Så många dagar av lycka, en del av sorg. Så mycket glädje, spontanitet, uppskattning, besvikelse, svikande, ilska, ärlighet, tomhet, energi och styrka. Så mycket kraft som går åt men också så mycket kraft som jag fått genom olika saker.

Detta har ändå varit grundtanken. Om du eller någon du känner inte har det så bra just nu så lita på mina ord, vila i mina ord: Någon vill dig gott. Och när du tvekar på om du ska orka ta striden: Det är värt den storm som tar vid. Var den personen som du efteråt stolt kan berätta att så här var jag. Lev det livet du vill leva. Och när du inte har den blekaste aning om vart du vill eller vem du är, lita på mina ord: Någon vill dig gott.

Och tveka aldrig på att sprida glädje!

Fem saker som jag verkligen älskar och som jag kommer att få göra snart nu när vintern är på väg:

1. Vinterpromenader i natten men någon man tycker mycket om, på helt tysta gator i en sovande stad med ljuset av en en gatlykta någonstans där borta.
2. Att se på horisonten på kvällen och tänka att därifrån kan man nästan se morgondagen.
3. Att klättra in i långa, varma tjocktröjor och ett par mjuka tights och dra på sig raggsockor som når upp till knäna och sedan dricka te i en mysig soffa någonstans.
4. Att ta tåget till någon underbar och istället för att se kala ängar se glittrande vit snö så ålngt ögat når.
5. Att vakna på morgonen och liksom känna tysnaden smyga in igenom fönstrerna när helgen har kommit och man åkt långt ut på landet till en dal någonstans i Hälsingland.

Detta är alla minnen som får det att bara värmas i magen.

Här är vidderna så öppna

Och träden svajar tomt.

Här är ängarna så gula

O Barnen täckta av lort.

Och någonstans på vägen

Ser jag er komma emot mig

Och jag vet, liksom en sanning

att allt var värt det.

Så dansar vi en sväng

Snurrar runt till låtsaslåt.

Och maten som vi lagar

Smakar gott på våran tunga.

Det är som om inget annat räknas,

Det går allt att skratta åt.

För allt vad vi behöver

Kan vi ta ur varandras händer.

Just nu finns 300 000 barnsoldater och 158 miljoner barnarbetare! Dessutom utsätts över en miljon barn för trafficking varje år!

Unicef hjälper barn över hela världen. I April månad driver de kampanjer För varenda unge. Hjälp dem genom att köpa en pinn, skänka pengar, sprida budskapet eller sätta upp en affisch!

350 000 barn i Centralafrikanska republiken vaccinerades av Unicef 2008.
Med hjälp av bl.a. unicef fick man rebeller i Burundi att släppa 3000 barnsoldater.
Nyligen räddades 104 barn undan människohandlare i Senegal.
Man kan göra skillnad. Enorma skillnader.

WWW.UNICEF.SE

Det märks inte alltid utanpå, det gör sällan det. Alla tror att alla andra är helt lugna, vet var de är och vart de ska gå. Men jag söker efter min plats, över mitt sätt att vara. Jag söker fortfarande efter min väg. Jag tror vi är mågna som gör det.

se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du har sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid

se dig om -lars winnerbäck
också en av de absolut bästa låtarna.

Ska jag
rättas in i leden
eller
söka strid?

Jag har, som ni vet, varit en vecka i Kina! Vi var i Pekking (även kallat Beijing) och här kommer den efterfrågade uppdateringen, hoppas den är trevlig att läsa!

Onsdag 11 feb 2009 - vi flög till Kina under Onsdagen. Vi åkte klockan fyra på eftermiddagen ifrån Sverige, men resan var en + 8 timmars flygresa och dessutom är det 7 timmars tidsskillnad, så väl framme var det förmiddag! Vi träffade vår guide som vi skulle följa med tre dagar under veckan och utökade programmet till ytterligare en kväll, den får ni läsa mer om senare.

Vi kom fram till hotellet och lämnade av packning och tog en snabb dusch. Sedan gav vi oss ut på stan. Vi började med att gå in några kvarter bakom hotellet och snabbt förvandlades det  väldigt högklassiga hotellområdet till små gränder. Runt om syntes de höga skyskraporna som legat nära hotellet, men närmast fanns bara små, fallfärdiga hus. Vi hittade något som såg ut som ett matställe och gick in för att äta lunch. Maten var god fast strömmen gick under hela måltiden så vi kunde inte se varandra eller vad vi åt. Vi åt alla måltider med kinesiska pinnar och så att man beställde många rätter och delade på alla. Tur att ingen blev sjuk, för då hade alla blivit sjuka eftersom man enligt kinesisk kultur tar med pinnarna (besticken) ur samma fat.

Vi vandrade ner längs en stor gata och hittade oss in på ett bra shoppingcenter, en trevlig kinesisk parallell gata och lite annat liknande. Att jag nämner att gatan var kinesisk verkar kanske dumt, alla är ju kinesiska eftersom de ligger i Kina, men det är så himla stor skillnad från gata till gata i Beijing. Vissa av gatorna är gator där kineser vanligtvis går och sen finns det de gator som mest är byggda (eller i alla fall upprustade) för turisternas skull och båda sorternas gator och områden ligger tätt intill varandra.

Vi åt middag på hotellet på en indonesisk restaurant.

Torsdag 12 feb 2009 - Denna dagen spenderade vi i centrum och shoppade. Vi gick i ett litet kvarter där det var nästan inga turister och de sålde grillade kryp, sålde till extremt billiga priser och där de pratade nästan ingen engelska och vi gick längs en av de största shoppinggatorna med butiker mer liknande de vi har i Sverige.

Vi åt mat på en trevlig restaurant. Gott.

Idag upptäckte vi att det kostade 1 kr att åka buss och att en taxi kostade 10 kr för 3 km och sedan 1 kr/km. Efter det tvekade vi inte på att vila våra trötta fötter då och då.

Fredag 13 feb 2009 -  Idag var det utflykt med andra som också åkte samtidigt till Pekking. Dessa utflykter var jättemycket värda och vi hade väldigt roligt under dem. Vi började med att se Himmelska fridens torg vilket jag tyckte var helt okej. Pappa köpte trettio vykort för 20 kr. Därefter gick vi vidare till Den förbjudna staden. Det är något jag verkligen rekommenderar er att se, för det var så himla häftigt! Detta är alltså det område där kejsarna tidigare bott, och som varit förbjudet att gå in i. Invånarna i Pekking har inte ens fått veta om hur många rum som funnits för att inte kunna bryta sig in. Mitt i ett Pekking som är trångt och ganska fattigt kommer den här kollosalt påkostade ytan. Med ca. 10 000 rum, allt tak gjort i keramik, guldmålade detaljer på husen, enorma ytor och en trädgård med lavastenar ditfraktade från Kinas kust för att en av kejsarna tyckt att det varit vackert. Det var chockande, men vackert. Och förde med sig alldeles för hemska historier.

Vi åkte vidare och såg en silkesfabrik och därefter gick på ett jättestort shoppingcenter i närheten av fabriken. Det var en jätterolig dag. Jag hade lyssnat så intresserat under utflykterna och shoppingen var mycket trevlig med flera bra inköp.

Lördagen 14 feb 2009 - Nu åkte vi på utflykt igen, till mingravarna och andarnas väg. Dessutom åkte vi till Kinesiska muren, vilket var en otrolig upplevelse! Jag var så rädd när ajg gick upp, och jag var livrädd på väg ner! Det var brant (vi valde den brantaste vägen för att det var mindre folk där) och det var halt och trappstegen var höga och räcket långt ner. Jag trodde verkligen att jag skulle ramla. Samtidigt var det en fantastisk utsikt! Man såg så långt bort, och muren slingrade sig fram berg efter berg. Känslan av att stå där uppe på något så gammalt, så enormt stort, som tagit så många liv att bygga, och se ut över vad som verkade vara så stort att världen inte kunde varit större - det var så häftigt!

Under veckan var det väldigt många som tyckte att vi var vackra och berömde oss för vårat utseende. Jag tycker lite synd om kineserna faktiskt. Jag tycker att i Kina borde de tycka att kines är det allra vackraste man kan vara, inte ljushyad, blond, blåögd, lång och med rak näsa. Men samtidigt så får man väl vara glad över att de är snälla.

Därefter åkte vin på utflykt till en krukfabrik och det var chockerande. Rummen man arbetade i var mörka med belysning från fönster och bara någon enda lampa, det var smutsigt och blött och hade en snickar-verkstad-känsla över sig. Jag hade aldrig kunnat ana att det tog så mycket arbete att göra en kruka med kinesisk målning! Det var oerhört. Människorna som arbetade där cirkulerade runt, dvs. böt arbeten var tredje vecka, så man liksom gjorde allt själv på sina krukor. Först gjorde man formen i lera och så där. Sedan böjde man ut varje liten detalj i krukans mönster i ståltråd och klistrade fast på krukan och sedan målade man och brännde den ca. 6 gånger! Bara att se kvinnorna som satt och böjde varje liten böj på den här krukan var ofattbart! En sådan kruka har tusentals böjar känns det som, de tar aldrig slut. Detaljer som man inte ens märker när man köper den om man inte studerar den väldigt noga, men som bara är som utfyllning. Förvånande.

Söndagen 15 feb 2009 - idag shoppade vi på dagen och på kvällen åkte vi iväg med våran grupp igen. Jag måste bara tala om att det var en jättehärlig grupp med många sköna människor. Roliga skämt.

På kvällen gick vi på kinesisk akrobatik och jag ska inte ens börja prata om det. Det var magnifikt. Inte alltid vackert. Men väldigt sevärt. Det fanns t.ex. en kille som stod och höll en tre meter hög pinne, så stod en annan kille på en sådan här hopplanka. Två andra killar hoppade på motsatta sidan av hopplankan så att den första killen flög högt upp i luften och landade på pinnen som den första killen fortfarande stod och balanserade. Enormt.

Måndag 16 feb 2009 - Den här dagen var jättekul. Vi åkte cykeltaxi genom en massa gränder (rekommenderat!), hälsade på ett dagis (bättre standard än jag trott faktiskt -lekställning och egna sängar åt barnen, hoppas det är så på fler ställen), köpte rispuffar (kinesiskt godis), såg ut över stan ur ett klocktorn, åt hemma hos ett gammalt kinesiskt par (åt bl.a. lotusrot!), var på tedrickning, shoppade lite, såg lite kinseiska gränder och vanliga hus, gick promenader och gick runt i parken och såg på morgongymnastik.

Jag blev så glad av deras morgonaktiviteter! Allt var frivilligt, och de som anordnade det tjänade inga pengar. Men folk kom ändå, mycket folk, bara för att träna eller vara ute på morgonen! Trots att det var vinter och ganska kallt. Och det spelade inte roll vad man gjorde, bara man var där! Folk tränade i utomhusgym, hade gympapass, dansade pardans, flög drake, spelade pingis och tennis, sparkade fjäder (typ fotboll), gick på olika sätt, gick baklänges - allt du kan tänka dig! Tre gamla gubbar imponerade mig enormt, för de gjorde något som man aldrig skulle tillåtas göra i Sverige. De stod mot en helt vanlig vägg och spelade instrument ihop, blåsinstrument. Inte för någon, inte vända mot de som tränade, utan bara stod där och spela för sig själva. Hade man gjort det i Sverige hade folk trott att man var galen, men i Kina verkade det som om man fick göra vad man ville huvudsaken var att man var ute på morgonen i parken. Jag önskar att det var mer så i Sverige!

Tisdag 17 feb 2009 - Under tisdagen shoppade vi en del av det sista, åt mat på nya ställen, gick omkring och såg oss runt, åkte till Hard rock café och drack alkoholfria och supergoda hallondrinkar, upplevde lite mer och bara slukade så mycket vi kunde innan hemresan nästa dag.

Under veckan som gått har jag införhandlat sex par skor ( jag älskar skor!), en väska, två kjolar, två tröjor, en diskotröja, en klänning, två par höga randiga strumpor, en sjal, presenter, hobbysaker, hela vänner-serien (woohoooo!), smyckesaskar, neccesärer, klockor osv. vi fyllde 28 kg var.

Jag har fått i mig kött tre gånger, ingen höjdare.

Jag har fått uppleva otroligt häftiga utflykter!

Jag har sett rika delar och fattiga delar av en stad inuti varandra, ihopväxande, med allting tydligt!

Jag har skrattat sjukt mycket! Jag har haft så himla mysigt! Tack för den här resan!

Ps. bilder kommer snart!

Stundvis förvånar det mig. Stundvis är det det mest självklara jag vet.

Rädslan styr oss väldigt lätt, även om vi kan motarbeta den och hindra den från att få oss att göra dumma saker, så påverkar den oss.

Inatt drömde jag marddrömmar.  Det påverkar hela min dag och det påverkar mitt humör.

Och missförstå mig inte, jag tycker att drömmar är jättebra eftersom de finns då vi bearbetar saker vi varit med om, och rädslan finns till för att skydda oss. Men vi är ömtåliga. Någon som är rädd är extra ömtålig.

Och det är lite kusligt att drömma mardrömmar. Man är lite extra ömtålig efteråt. Det är kanske egentligen allt jag har att säga. Att man får pyssla om sig lite extra, om man kan, när man har drömt mardrömmar eller är rädd för något.

Så,
ni som är extra rädda just idag,
eller ni som möter någon som är det- vare sig ni vet det eller ej-
ta hand om er. Lite extra mycket.

Lev!