Här är dagarna dubbla och känslorna många
Så mycket kontakt som jag har haft med mina nära och kära de senaste dagarna har jag inte haft någon gång sedan jag kom ner hit till Berlin. Har berättat om och om igen, så har inget behov av att skriva av mig mer. Därför kommer här istället lite bilder från den senaste veckan.
Fika och prat om framtiden och nuet med kompis som jag nästan blivit rutinerad fikakompis med.
Lite fika med lite nyare kontakter och det låter mycket lovande att det ska fikas tillsammans igen.
Vi har haft supervarmt hela veckan, omkring 20 grader. Så att om man tar på sig jackan när man är ute
och går så får man bära den på armen, och så att man sitter på uteserveringar och dricker sitt kaffe.
Fantastiskt med sommarvärme mitt i den vackra hösten.
Jag var på vernissage av en ny konstutställning, Berlin Vienna, på museumet för modern konst här i Berlin.
Detta är dock bilder från en annan utställning under samma tak, "Hills and Doubt" av Franz Ackermann.
Helt fantastisk utställning!
Helt fantastisk utställning!
Först fick man köa länge för att komma in. Jag stod i första fjärdedelen av kön, och jag kom dit 19.20
(det öppnade 19) och kom in 20.15. Väl inne fick man ställa sig i nästa kö, för man var tvungen att lämna
in sina väskor. Jag slapp dock denna kö för att en vänlig dam sa att min väska var tillräckligt liten, och
sedan försvarade mig när en manlig vakt hävdade att den inte var den. Så jag tänkte att jag kommit in
hyfsat smidigt, men det var inte klart. Inne skulle man såklart också köa, till själva utställningen. Kan det
bli mer tyskland över systemet? Fast jag låter mer bitter än jag egentligen är, det var ganska trevligt där
i kön. Jag smygtittade och tjuvlyssnade på folk i kön, funderade över konst och annat och tiden gick rätt
fort. Väl inne var det också bra, en upplevelse. Hittade, som vanligt, några fantastiska tavlor och flera
hundra medelmåttiga. Men så är ju konst, att bara en liten liten del kan greppa tag i en och det är så
häftigt när den lilla delen gör det.
Nu fuskar jag lite för Berlin Festival of Lights var jag egentligen inte på under veckan, utan förra helgen
med Madde, men bilderna fick inte plats i förra bildserien och det är ganska mycket Berlin över dem
så jag släpper med dem nu.
Brandenburger Tor.
I Europas gayhuvudstad.
Så många fina byggnader i natten...
En bild kan säga mer än tusen ord, ändå kan tusen bilder vara så otillräckliga för att beskriva en känsla.
... och nåt mer som inte syns.
Blåmärken och blod, det är bara jag som lyckas...
Har fått mina ben (och ena armen) sönderslagna IGEN. 2013 - året då Agnes ben fick alla ärr som sedan
aldrig försvann. Inte nog med att jag redan lyckats med att springa in i en sten i somras (en sten under
vatten, vi nattbadade) och därmed fått ett stort ärr som inte gått bort än och dessutom ett par veckor
senare fick världens största blåmärke på smalbenet efter att ha klämt samma ben i en toadörr (på en
sådan där miniliten toa på en buss som redan från början är omöjliga att stänga och nu dessutom hade svängdörr). Nej, det räckte minsann inte, jag var tvungen att ta mitt egna rekord genom att falla handlös till marken igår och sedan se ut så här.
Så vad hände?? Jo, jag fick det förklarat för mig på tyska av en äldre man, för själv hade jag inte hunnit
fatta någonting. Jag lyckades med att kliva rakt in i ett sådant där snöre som är gjort i plast och ser ut
som en cirkel och sitter runt kartonger/paket som kommer med posten. Någon hade slängt den på marken
och jag klev på något vis rakt in med båda fötterna och föll i marken samtidigt som jag väldigt högt skrek "HELVETE! AAAAAH". Dramatiskt värre.
Jag har dock fått ytterligare ett bevis på att Berlinare inte alls är hårda och elaka (som alla säger) utan
väldigt vänliga (som jag har upplevt dem från första början). På en sekund flög det dit tre tyska vuxna
människor som hjälpte mig upp, förklarade vad som hänt, undrade hur det var, stannade en liten stund
till och frågade om de verkligen inte kunde hjälpa mig med något mer och därefter följde kvinnan av de
tre med mig till busshållsplatsen där jag kunde vila ett tag, som hon så sött beskrev.
En liten berättelse om en förmiddag
Jag sov gott i natt, det gör sån himla skillnad. Gjorde värsta kroppsrenoveringen i morse: tvättade håret, rakade och smörjde in benen, filade fötterna och målade tånaglarna och testade min nya duschtvål som luktar passionsfrukt. Tycker alltid det är lustigt att alla krämer ska lukta som något som man aldrig skulle ha på kroppen, typ passonsfrukt, istället för att dofta som något lite mer naturligt, men den doftar ju gott och det är väl det som räknas med en duschkräm tror jag. Slängde in alla kläder jag har med mig till Berlin (nästan) i tvättmaskinen. Kände mig som mitt finaste jag. Gick till Leopoldplatz och det började spöregna. Kände mig inte längre särskilt fräsch, så länge höll det. Sedan hittade jag ett frukt/grönsaksstånd och köpte fyra äpplen, fyra gula plommon, ett halvt kilo vindruvor, en stor korg champinjoner, tre röda paprikor och fem stora fina tomater. Betalade 45 kronor. Då kändes mitt humör på topp igen. Tog U-bahnen hem och tänkte på hur mycket jag tycker om mitt liv i Berlin. Höll på att gå in i en man som såg hur stort jag log och både började skratta samt log vänligt. Fick mig att le ännu större. Det är verkligen så att leenden sprider sig. Får se om det kan hålla i sig även under jobbet snart...
Wannsee
Wannsee var himla fint, och lite långtråkigt. Så efter en halvtimme åkte jag och köpte gummibjörnar istället och satte mig på en parkbänk och mumsade / skrev dikter. Knäpp prioritering men himla fint.
Det var bra att se Wannsee i alla fall, det är sånt man ska se om man bor i Berlin. Skiljer en lite från alla de som bara är i Berlin en vanlig liten vecka som turist haha.
Yesterday
Igår mötte jag upp dessa trevliga brudar, Christina och Katarina. (Vet inte varför blogg.se envisas med att klippa bort Katarinas ansikte hur jag än beskär bilden så att ansiktet syns och det finns mycket marginal på sidan men men, ni får ju se henne längre ner i alla fall.)
Vi möttes i Rathaus Neukölln där jag aldrig varit, trots att jag hade kunnat bo bara ett kvarter bort om jag hade skrivit på det där kontraktet som jag är glad att jag inte skrev på. Där bor i alla fall Katarina, och där hittade vi "Erica och Hilde", världens mysigaste fik.
Vi möttes i Rathaus Neukölln där jag aldrig varit, trots att jag hade kunnat bo bara ett kvarter bort om jag hade skrivit på det där kontraktet som jag är glad att jag inte skrev på. Där bor i alla fall Katarina, och där hittade vi "Erica och Hilde", världens mysigaste fik.
Inredningen var en mix av en tom arbetslokal (slitna väggar, en parkbänk inomhus, knappt belysning alls) och en gammal tants hem (tygtavlor med katter och hundar på, en uggla på ett gammalt piano, små virkade dukar på borden), servitören var trevlig och kaffet förfärligt gott (läs: amazing).
De hade även handskrivna menyer, det är respekt. Mitt under vårat besök kom det förbi en hemlös som kommer in emellanåt (skulle gissa varje dag) och spelar en låt på pianot. Dagen till ära, eftersom vi berömde hans spelande, körde han två låtar. Det var helt otroligt vackert. Så där så man blir sentimental och tänker att det är genom musiken som man kommer närmast meningen med livet. I alla fall finns alltid musiken med på något häpnadsväckande vis när jag får sådana stunder där jag tycker att allt är så klart. Detta var ett sådant ögonblick.
Här i Berlin har även det eviga regnet tagit en paus. Igår strålade solen magiskt i de gyllengula träden. På en vecka har alla träd förändrats, något som jag haft tid att märka i år till skillnad från vissa tidigare år under min tonårstid då man kom ut ur skolan en fredag eftermiddag och såg att marken var täckt av bruna löv och till sin förfäran insåg att man inte ens visste att de blivit gula, än mindre att de fallit av. Läskigt hur mycket man kan missa när man är så stressad. I år är det motsatsen, jag har så mycket tid och Berlin är vackert på hösten. Idag blir det att åka ut till Wannsee före jag börjar jobba och njuta av solen medan den är på besök. Wannsee är nog den plats som står med på flest av mina listor, både "turistsaker jag faktiskt vill göra", "parker att se" och "things to do and see in berlin". Om det var värt att stå med på alla listor får jag återkomma kring.
Pimpar mitt rum
Väggdekorationen som jag suttit på tunnelbanan och fixat. Tror att de flesta Berlinare som sett mig har undrat varför jag suttit och målat med tuschpennor på klädnypor... Blev väldigt nöjd med resultatet, känns personligt och färgglatt.
Också plockat lite höstlöv och fina stenar från Berlins gator, och plockat fram ett kort på världens finaste barn. Inte så nytt kort dock haha, JOSEFIN om du läser detta så får du i uppgift att skicka ner ett kuvert med årets "skolfoto" när/om det har kommit.
Och listorna bara växer... Jag är nördig, jag vet, men jag tycker lite om det. Jag har alltid tyckt att nördar är rätt söta. Och nu börjar jag kunna bocka av några saker i alla fall.
Idag är en sådan där dag som är en bra dag
Igår var en sådan där dag som var en dålig dag. Därför vaknade jag inte på glatt humör idag. Idag däremot har varit en sådan där dag som är en bra dag. En alldeles underbar dag faktiskt!
Började min dag med att ta lite tid på mig att hinna ikapp. Tvätta håret, äta frukost och senare även laga lunch, städa upp lite på rummet, avsluta lite påbörjat pyssel etc och känna efter lite hur det kändes igår. Sedan gav jag mig klockan 14 ut i det gråa vädret i mitt färgglada höstberlin. Hade inga planer så dagen hade kunnat blivit precis ingenting alls om inte jag sett till att göra något av den, och sedan blev det en sådan där dag då jag gjorde en massa som jag vill ha gjort i Berlin och dessutom njöt av att göra det. Himla skönt.
Började min dag här. En utställning inomhus och utomhus om andra världskriget, jag var främst på den utomhus som hade fokus på året 1933 då Tyskland gick från en demokrati till en diktatur, för att säga som de sa det. Var väldigt intressant! Fruktansvärt hemskt såklart, men det var egentligen inte något nytt fakta som jag inte hört förut, utan mer intressant sammansatt. Att så himla mycket hände på ett enda år, och att det hände så långt innan den tid då vi räknar att andra världskriget började. Hitler förlorade valet och skulle inte få makten, men på grund av små beslut som ändrade lagen och små beslut som ändrade folks vardag så vann han mer och mer makt tills han faktiskt hade makten fast han inte skulle ha den. Till exempel beslut som att andra små partier förbjöds. Hemskt och lärorikt, hur viktigt det kan vara att påverka "små" beslut som tas.
Jag slogs dock även av en väldigt positiv tanke. Jag ser Berlin som så öppet. Det finns alla slags människor och från alla möjliga ursprung och det är ingen som glor på dig på tunnelbanan för det finns så många konstiga människor att ingen blir konstig. Det är häftigt att en sådan mix finns just här där en mix av människor en gång i tiden inte var tillåtet. Det är även häftigt att Berlin känns så öppet, att man kan åka till vilken del man vill och röra sig fritt, med tanke på hur låst och kontrollerat det en gång var.
Sedan åkte jag till Hallesches Tor för att promenera. Det är en plats som ingen känner till och som inte är känt för något vad jag vet, men jag hade fått för mig att det var vackert eftersom jag åkt förbi i buss och tyckt om ån och träden som gränsade till ån. Det var inte vackert, förutom just den meter som var vid ån. Fast jag är väldigt glad att jag åkte dit för nu har jag ju koll på ett ställe till i Berlin, och jag hade ju skrivit upp på min lista att jag ville åka dit någon dag.
Och jag fick se ett litet sött monster, och många fina höstträd.
Sedan åkte jag till Cupcake Berlin som jag fått rekommenderat av min tyska vän för att slösa lite väl spenderade pengar...
... och fy fan vad gott det var! Helt sjukt! Jag brukar inte vara något störe fan av Cupcakes, men det här var helt otroligt. Jag är kär, och fick ännu ett favoritställe i Berlin. Så en fantastisk dag blev det idag, och den är ju inte slut än heller för den delen.
Vissa dagar kan man inte påverka sin egen vardag. Då får man allt givet till sig och njuter, eller får oförtjänad skit och får betala utan att veta varför. Men vissa dagar så ligger lyckan helt i ens egna händer, och idag var en sådan dag. Tack Berlin.
Åh Schloss Charlottenburgh...
Som jag blev kär i Schloss Charlottenburgh och den stora trädgården...
Med gamla, stora, mäktiga träd. Jag älskar träd! De är så respektingivande på nå vis. (Inte alls flummigt.)
Tyckte det kändes mer som en skog än som en trädgård faktiskt... Eller park kanske är rätt ord.
Satte mig på en av de många (väl utspridda) parkbänkarna och skrev. Kände mig mer inspirerade än jag
varit på länge.
varit på länge.
Sötaste trädet haha.
Även om jag föredrar skogsdelen, så finns det även en sjödel och en lite pampigare del...
Gissar att Napoleon krävde en byggnad som denna att sova i, även om jag hellre hade sovit under alla de
vackra träden och deras lövverk. På tal om sova så kanske det börjar bli dags... Dröm sött.
En dikt om en fråga
Det finns en plats här bredvid mig på parkbänken. Vill du sätta dig där hos mig? Vi kan sitta alldeles stilla och tysta, vi behöver inte ens andas, om du är rädd. Jag kan hålla andan riktigt länge, vill du se? Jag har alltid varit bra på det. Fast en gång när jag var liten så gick det för långt. Jag fick ingen luft och så svimmade jag. Allt blev svart och jag föll, men sedan vaknade jag igen. Jag har alltid gjort det när jag har somnat, har du? Ibland tar det lite tid, men man kommer liksom tillbaka igen. Det är inte enda gången jag har gått över gränsen, för det är svårt det där med gränser tycker jag. De är så spännande att balansera på, fast man lätt kan sätta ner foten på fel sida. Jag kanske önskar att jag hållit mig undan lite mer, men vad tjänar man på att önska det? Du kan ju få stå på rätt sida, om du vill, och hålla mig i handen. Det brukar det vara lättare att hålla sig uppe, med båda fötterna på sträcket, när man har någon fast punkt att hålla i. Jag lägger gärna min hand i din, om du vill. Om du vågar. Jag lovar att koncentrera mig allt jag förmår, och att hålla din hand så fint jag kan.
Idag eller igår eller hur var det nu?
Jag har inte somnat än, alltså är det fortfarande tisdag fast det egentligen har blivit onsdag. Känns mer rätt så, att berätta om idag.
Vaknade och somnade om vartannat i över en timme. Det var det enda dåliga som hände under min dag. Jag avskyr att snooza, eftersom det i princip är att tvingas vakna om och om igen, att tvingas somna om däremellan och att känna sig oförmögen att göra det man vill (dvs gå upp). Gick ut i köket och gjorde en kopp te och tog fram ett fat fil med müsli och nötter. Vid det laget, trots mitt försök att le och hälsa, hade Karin redan konstaterat att jag var trött (trots att klockan var tio) och jag fick berätta att jag inte är en morgonmänniska. Men efter det var morgonen över och min dag blev väldigt bra.
Mötte upp Christina från Ung i Berlin på en asgod kopp kaffe på ett typiskt berlinigt café/bar och snackade skit. Det var roligt, jag garvade flera gånger. Åkte och jobbade fast jag inte hade så stor lust och Marica kastade sig över mig i en kram när jag kom och sedan flöt det på fint efter det med. Åkte hem till Puck och Martina, två mycket trevliga svenskar, på middag med Andrea och det var nog det godaste jag ätit sedan jag kom hit. Vi pratade och berättade och snackade och skrattade tills Andrea frågade hur länge min s-bahn hem gick och jag insåg att helvete, det borde jag ha kollat upp. Visade sig att den inte gick längre, utan BVG (motsvarande SL) föreslog att jag skulle ta två olika bussar och en tram hem och byta på stationer jag aldrig besökt än. Istället fick det bli så att jag promenerade med Andrea hem till henne och tog en taxi därifrån. Pengarna sved lite att ge ifrån sig men det var i alla fall trevligt att få stappla fram en tysk konversation med den tysk-libanesiske taxichauffören. Trippade in på tå i lägenheten alldeles nyss och hoppas att jag inte lät för mycket. Borde sova nu men har ingen lust. Imorgon är jag ledig dock så det är ingen panik med sömnen, sjukt skönt. Sussa sött alla ni andra.
An awesome day
Inledde min dag med att åka och möta upp Andrea. Vi promenerade en stund genom staden och gick sen hem till henne och lagade mat, diskuterade listor, saker vi vill göra i Berlin, rastlöshet och hur man håller den under kontroll och andra nördiga sidor hos oss själva.
Därefter åkte jag hem, men kaxig som jag var kastade jag mig på tåget utan att kolla vilket det var och åkte igen fel. Ut i Tjottahejti. Eller rättare sagt, ut till Wollankstrasse. Där var dock hösten ganska fin och jag passade på att göra det bästa av situationen och ta lite foton under mitt tre minuters tågbyte innan jag begav mig in mot stan igen.
När jag hittat hem mötte jag Karin som kommit åter från sin resa till Nordtyskland. Vi drack te och jag åt Nutellamackor och vi pratade en stund. Det var riktigt trevligt, framförallt var det kul för att vi höll hela diskussionen (med undantag på kanske tre ord från min sida) på tyska. Visst stapplar jag mig lite fram och får beskriva ord istället för att bara säga dem för att jag inte kan alla än, men det är ändå bra mycket bättre än innan jag kom ner och det är ju kul. Småpratade även lite mer Tarik och sedan även hans kompis.
Därefter tog jag tag i mig själv, eftersom jag inte lyckats med det denna morgon, och gick ut på en promenad. Kollade in den största parken i närheten och räknade ut att man även kan promenera (om man går en stund) istället för att ta S-bahn till närmsta S-bahn.
Väl inne igen lagade jag middag och nu är det dags att fixa med lite småsaker såsom uppdatera den rätt så ouppdaterade bloggen och kolla mailen och annat trevligt. Känns som en riktigt bra dag. Mål inför veckan är dock att komma upp i bättre tid, och se till att göra saker på förmiddagarna, men det ska väl inte vara alltför svårt. Börjar imorgon förmiddag med att fika med en svensk tjej som jag tycker är cool.
I övrigt vill jag skicka med följande länk som jag tyckte var fruktansvärt rolig: http://www.veckorevyn.com/Livsstil/18-saker-att-komma-ihag-nar-du-har-en-dalig-dag
Oktoberfest
I helgen var vi alltså på Oktoberfestfirande. Här kommer "de bästa" bilderna...
Det blev styrketävling som tänkt. För mig gick det pinsamt dåligt. Det var dock två tjejer som klarade sig
länge och som kämpade tappert båda två...
Det kan dock bara finnas en vinnare. Tyvärr Andrea ;)
B-B-Berlin
Här händer det en massa och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag har gjort mig hemmastadd i rummet och gosat in mig. Det är trevligt. Jag var på oktoberfest igår, det var folkdräkter och livemusik och man kunde inte beställa mindre än 1 liter öl. Inte världens grej, men ändå trevligt. Idag drack jag te hemma hos en kvinna som bott i USA, Irak, Afgahnistan och Tyskland under de senaste åtta åren. Det var häftigt att höra historier, och det var gott te. Sedan kom Tarik som jag bor med hem, och imorgon kommer Karin. Tror det kommer funka bra.
Känns som om jag har rätt slut på ord i övrigt, jag som alltid har oändligt med ord, men jag har liksom pratat en hel del den här helgen. Skickar istället med er en fin graffitti-bild, på den Berlinska räven.
Mitt älskade rum, för er som vill se hur jag bor.
Alla mina listor jämt... Nu är det dock inte listor på saker jag måste göra utan listor på drömmar och
äventyr.
