Yesterday
Igår mötte jag upp dessa trevliga brudar, Christina och Katarina. (Vet inte varför blogg.se envisas med att klippa bort Katarinas ansikte hur jag än beskär bilden så att ansiktet syns och det finns mycket marginal på sidan men men, ni får ju se henne längre ner i alla fall.)
Vi möttes i Rathaus Neukölln där jag aldrig varit, trots att jag hade kunnat bo bara ett kvarter bort om jag hade skrivit på det där kontraktet som jag är glad att jag inte skrev på. Där bor i alla fall Katarina, och där hittade vi "Erica och Hilde", världens mysigaste fik.
Vi möttes i Rathaus Neukölln där jag aldrig varit, trots att jag hade kunnat bo bara ett kvarter bort om jag hade skrivit på det där kontraktet som jag är glad att jag inte skrev på. Där bor i alla fall Katarina, och där hittade vi "Erica och Hilde", världens mysigaste fik.
Inredningen var en mix av en tom arbetslokal (slitna väggar, en parkbänk inomhus, knappt belysning alls) och en gammal tants hem (tygtavlor med katter och hundar på, en uggla på ett gammalt piano, små virkade dukar på borden), servitören var trevlig och kaffet förfärligt gott (läs: amazing).
De hade även handskrivna menyer, det är respekt. Mitt under vårat besök kom det förbi en hemlös som kommer in emellanåt (skulle gissa varje dag) och spelar en låt på pianot. Dagen till ära, eftersom vi berömde hans spelande, körde han två låtar. Det var helt otroligt vackert. Så där så man blir sentimental och tänker att det är genom musiken som man kommer närmast meningen med livet. I alla fall finns alltid musiken med på något häpnadsväckande vis när jag får sådana stunder där jag tycker att allt är så klart. Detta var ett sådant ögonblick.
Här i Berlin har även det eviga regnet tagit en paus. Igår strålade solen magiskt i de gyllengula träden. På en vecka har alla träd förändrats, något som jag haft tid att märka i år till skillnad från vissa tidigare år under min tonårstid då man kom ut ur skolan en fredag eftermiddag och såg att marken var täckt av bruna löv och till sin förfäran insåg att man inte ens visste att de blivit gula, än mindre att de fallit av. Läskigt hur mycket man kan missa när man är så stressad. I år är det motsatsen, jag har så mycket tid och Berlin är vackert på hösten. Idag blir det att åka ut till Wannsee före jag börjar jobba och njuta av solen medan den är på besök. Wannsee är nog den plats som står med på flest av mina listor, både "turistsaker jag faktiskt vill göra", "parker att se" och "things to do and see in berlin". Om det var värt att stå med på alla listor får jag återkomma kring.
Kommentarer
Trackback
