Dansar fram

Lova att du älskar mig. Lova att välja att bland det viktigaste i ditt liv är jag. Och när jag inte längre kan ge dig allt du vill ha så stäng mig inte ute utan behåll mig nära dig. Och när vi inte håller längre och gör slut så låt det inte bli stelt mellan oss och låt oss inte fade away bara för att vi inte längre är det vi en gång var. Behåll mig som en vän, en av dina närmaste. En som känt dig ända sedan du var ung och såg dig växa till den du är.

Och när vi är ihop och allt annat börjar ta för mycket tid så tryck undan det och ge mig av din tid. Stryk allt i almanackan och skriv bara mitt namn. Helst med ett hjärta bredvid. Och när dina vänner tycker att jag är en idiot, dina föräldrar tycker att jag tar för mycket tid eller någon annan säger åt dig att jag är en tönt, så stå vid min sida. Säg att för dig är jag underbar.

Och när du inte längre vet om du tycker att jag har bra åsikter så behöver du inte göra det. När du inte ens tycker att jag är smart så behöver jag inte hävda att jag är det. När du inte ens tycker om mig kanske det är mitt fel, jag kanske har gjort något helt idiotiskt. Men sluta aldrig att älska mig.

Lova att älska mig. Lova att du älskar mig.

Jag vet att man inte får tro på evig kärlek, jag vet att man inte gör det längre, men jag tror på evig kärlek. Jag vet att man är en tönt och orealistisk om man tror att en människa kan fullända en annan människas liv, men må jag så vara både tönt och orealistisk då. Jag vet att ingen av mina vänner tror på kärlek som kan hålla hela livet, men jag tror på det.

Inte för att all kärlek är menad att räcka längre stunder. Inte för att det inte kunde varit underbart även om det inte höll hela livet. Inte för att jag tror att jag och min pojkvän kommer vara ihop jämt. Inte för att jag kan tänka så om något par i min närhet just nu. Inte för att jag tror att det är enkelt att leva ihop hur många år som helst.

Men för att jag ser min farmor och farfar som nu varit ihop i över femtio år, sedan farmor var 15 år gammal. För att den andra är den enda riktiga långa kärlek som de haft och för att den räckte hela livet. För att jag ser hur mycket gott de har fått av varandra, vilken otrolig gåva de har blivit givna. För att jag ser hur mycket de fortfarande älskar varandra. För att de växt ihop så mycket att de känner genom varandra. För att den andra personen är den förstas lycka. För att de gör varandra så lyckliga.

För att jag har fått se riktig kärlek på nära håll. Bara att ha fått vara i närheten av den är en gåva. Kanske sa farmor en gång i tiden lova att du älskar mig. Kanske svarade han jag lovar att älska dig.

Chips och dip, kladdkaka, över en liter apelsinjuice och som ni förstår har jag spenderat hela kvällen med plugg. Från klockan fem till elva, med endast en timmes paus då jag satt i telefon och funderade över livet. Känner att jag hann med en hel del i alla fall och känner mig väl förberedd inför imorgon. Önska mig lycka till.

Nu hällregnar det utanför de stora fönsterna i mitt rum. Det har varit en bra dag. Har grublat en del och faktiskt kommit någonstans. Skönt. Men mer om det en annan dag. Nu ska jag sova. God natt!

Vinden viner
det kallas höst har jag hört,
när kylan kryper in under alla tröjor
och talar om hur tunn du är.

Det kallas vinter har jag hört,
det där kalla som man vet väntar.
Den där isande känslan,
rösten som frågar hur långt det är hem.

Så hör jag rösten som stilla viskar i mitt öra
om nytt solljus, nya vägar.
Min älskades stämma som jag känner så väl,
det blir vår, min älskade.

Strålande ljus som värmer,
likt kärleksfulla händer
som håller om dig när det ljusnar.
Det kallas sommar, viskar du.

Så blir det höst min vän
och årsringarna talar,
säger jag tror att det viner tätare ikväll,
och människor känner tunnheten.

Så går allt runt igen
samma kärleksfulla varv.
Universums alla stjärnor lyser
årstid för årstid.

Idag har det blivit oktober. Första. Ny månad.