År
Vinden viner
det kallas höst har jag hört,
när kylan kryper in under alla tröjor
och talar om hur tunn du är.
Det kallas vinter har jag hört,
det där kalla som man vet väntar.
Den där isande känslan,
rösten som frågar hur långt det är hem.
Så hör jag rösten som stilla viskar i mitt öra
om nytt solljus, nya vägar.
Min älskades stämma som jag känner så väl,
det blir vår, min älskade.
Strålande ljus som värmer,
likt kärleksfulla händer
som håller om dig när det ljusnar.
Det kallas sommar, viskar du.
Så blir det höst min vän
och årsringarna talar,
säger jag tror att det viner tätare ikväll,
och människor känner tunnheten.
Så går allt runt igen
samma kärleksfulla varv.
Universums alla stjärnor lyser
årstid för årstid.
Kommentarer
Trackback
