Platsen.

Det finns en plats som är helig för mig. Inte för att den skulle ha något med Gud att göra eller så. Därför att den har en plats i mitt hjärta dit ingen annan plats kan nå.

Djupt inuti mig ligger den och vilar. Talar om vad kärlek är och tryggheten som väntar. Den viskar "När som helst när du behöver, kom hem mitt barn. Men när du älskar någon annanstans, tveka aldrig att stanna kvar."

Vilkorslöst väntar den, vilkorslöst älskar den. Lovar mig att där finns alltid armar att falla i. Tvekningslöst stannar den, genom tider av förändring, kvar som en axel att luta sig mot.

Minnen, så många minnen av åren som gått. Barnsben blir staplande snabbväxta ben. Ungdomens upproriska ben blir vuxna ben. Alla år har jag vandrat över samma golv.

Det var så länge sedan nu att en längtan ibland slår mig. Jag är någon annanstans och så är också tiden och min lust. Men en annan gång, när plats är precis vad jag behöver, väntar den med lugnet efter stormen. Som ett hem att återvända till.

Och alltid kommer jag att hålla min plats kär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0