Puss o g´natt
Har haft en alldeles jättemysig kväll. Pratat och skrattat och suckat ihop med två tjejkompisar, om man får kalla dem det. Vi tre delade på en spenat och ost-paj och därefter på en lika stor kladdkaka, livsnjutare kallar vi oss då. Drack två flaskor vitt vin som smakade finfint. Funderade över livet. Så spenderar man en mycket bra kväll enligt mig. Nu är det strax dags att krypa till kojs, om man kan somna i ovädret återstår att se.
Vädret igen
Okej nu åskar det jättemycket, men det kan väl också vara ganska mysigt, eller?
Someone not me
Jag vet inte vem, men någon vänlig själ har nu även kommenterat ett inlägg från maj (finns d någon som läser så gamla blogginlägg från mig?) och hjälpt mig att hitta en fin låt som jag letat efter. Tack för det anonyma vän.
Du känner kanske dig själv
Det regnar utanför caféfönstret, men det är ganska fint. Det började regna när jag var på väg hit, utan jacka eller paraply, men det gjorde inget. Det kändes ganska skönt faktiskt, känner du igen den känslan?
Å ena sidan känner jag mig så otroligt förvirrad. Vad är det jag ska göra i livet? Vart är jag på väg när jag reser? Vad (coh vem) väntar på mig när jag kommer hem igen? Vad vill jag satsa på? Det är mycket som är lämnat öppet, många oskrivna blad.
Samtidigt känner jag mig ganska säker och lugn. Jag har lärt mig mycket om vem jag är. Jag har börjat hitta sätt att leta efter saker. Jag börjar förstå vilken typ av vägar jag ska hålla utkik efter, och det känns inte längre jobbigt att jag inte planerar att ta autobahn.
Ibland när de försöker trösta mig så händer precis motsatsen. De säger "du kanske kommer på att du är som oss, sen, när du blir lite äldre" och jag inser att nej, det gör jag nog inte. De säger "du hittar nog rätt snart", och jag tänker att nej, inte rätt som ni hoppas att jag ska. Då ringer jag min vän och säger "de känner inte mig" och han svarar "nej, men du känner dig själv. De vill väl, fast de inte riktigt förstår", och sedan känns det inte så särskilt jobbigt det heller.
Någonstans där började det regna också, fast jag inte hade något skydd, men det kändes ganska bra. Det passade liksom på något vis.
Norrut
Har fått lära mig hur man viker ett lakan så att det ser inbjudande ut (för sig själv, visst visst). Och att om man har en mjuk morgonrock så får man fler kramar, kanske ska skaffa mig en sådan. Legat och sola, men hörde åskan fast det var blå himmel, och sedan kom regnet. Skum plats den här. Pratar drömmar och rädslor, nutid och framtid, dricker cola och cider. Hänger, som de coola ungarna säger. Det känns fint att vara här. Det är sommar och jag är tillbaka igen.
Stockholmstankar
Har haft en riktigt bra Stockholms-dag. Solat, men blev lite rastlös. Promenerat till en väldigt fin utsiktsplats i närheten där man ser ut över öppet hav nästan. Tvättat och hängt tvätten i solen, kändes somrigt. Lagat mat två gånger om. Skrivit en låt. Det var länge sedan nu, jag kan ju liksom inte utan piano, men nu har jag ett piano igen (över sommaren bara) och då blev det en färdig låt. Känner mig väldigt nöjd med den. Sedan kom kvällen och kvällssolen och värmen höll sig kvar. Då åkte jag in till stan och gick på Fotografiska. Såg en asbra utställning med Helmut Newton. Fast man får inte vara rädd för nakenfoton, då kan man inte gå på den utställningen, till er som inte är det rekommenderar jag den varmt. Sedan gick solen ner över staden, den var stor och gul och vacker. Det var många människor som log mot mig, jag tror det var för att jag hade min rosa byxor på mig då brukar folk uppmärksamma en. De är inte så diskreta. Jag orkade inte le tillbaka så mycket, men jag tog emot deras positiva energi och jag tackar för den. Det har varit en himla fin dag här i min fina stad. Så konstigt att jag snart inte är Stockholmsbo längre. Fast det kommer bli spännande äventyr här efter också.
Melt
Precis när jag börjar tro att jag vant mig vid Stockholm så chockar staden mig igen, det har hänt så många gånger nu. Idag genom ett nytt uteställe som jag blev helt kär i. Heeelt förälskad! Det är ett litet krypin på Söder som heter MELT. De serverar jättegoda smårätter och väldigt goda drinkar, och det är ett litet och personligt ställe. En trevlig, ung ägare. Bra musik, lite soul-liknande och 60-tal. Fin inredning, kristallkrona och röda väggar och svarta möbler. Inte alls stort. Med en tanke om att man ska dela på allt, dela på de små rätterna och dela på drickan. Vi började kvällen med något alldeles fantastiskt, champagne-punsch. Serverades i en kristallskål, med en liten skopa, och man hällde sedan drickan i små söta kaffekoppar. Kan det bli finare? Blev som sagt alldeles kär. Tydligen har de brunch också, så jag vill verkligen hinna dit på brunch innan jag flyttar. Vi får se om det går. Ett väldigt bra avslut på en dag som var början på ett helt nytt årtionde. Tjugo plus, fast inte så mycket plus. Puss och god natt.
Sommar på riktigt
Jag vill spela piano igen. Skriva, läsa, känna in och sjunga ut. Jag vill skriva mer, och redigera. Lyssna på Winnerbäck och gå igenom min bok och läsa det som om det faktiskt var en riktig bok. För jag har ju skrivit en bok nu. Jag vill möta människor omkring mig och dela skratt och verkligen våga tycka saker och prata om det omöjliga. Jag vill doppa tårna i det iskalla vattnet, och gå barfota i det stickiga gräset så att jag får sommarfötter, och spela fotboll tills jag är helt slut, och åka longboard. Jag vill ta det där fotot.
Och jag träffar så mycket människor som jag tycker så mycket om, och jag gör så mycket saker jag trivs med. Jag är ledig, för det har jag själv sätt till, och jag kan vara ledig på riktigt. Utan ångest, för det håller jag på att lära mig. Och jag njuter av värmen och tar varje solstund jag får. Och jag njuter av mat och av fika och av goda drycker. Och jag njuter av sällskap av goda vänner, för jag omger mig med folk som jag mår bra av. Och jag njuter av att vara alldeles stilla på den plats jag är nu och ha paus. Och av att jag sedan ska ut på mitt största och mest skrämmande och allra mest spännande äventyr hittills.
För det är sommar, det är varmt och ljust, och jag har så mycket energi. Så mycket liv. Den räcker inte till för att hjälpa alla andra jag skulle vilja hjälpa förstås, men den räcker och blir över för mig och så att jag kan dela med mig. Så jag delar allt jag kan, och jag njuter allt jag kan, och jag sparar små minnesbilder att plocka fram sen. För nu är det verkligen sommar.
