Foto
ett ljus
en bild
av en helhet
något litet
som visar något stort
en skildring av det vackra
och det fattiga i systemet
ett leende som sprider sig
något mäkrtigt händer.
en bild
av en helhet
något litet
som visar något stort
en skildring av det vackra
och det fattiga i systemet
ett leende som sprider sig
något mäkrtigt händer.
Jag hoppas att era drömmar övervinner era hinder
Ena vännen har en familj med mycket problem, hon kämpar för att hålla skenet uppe.
Andra vännen brinner för så mycket och känner fullt ut, men känner sig så trött och får kämpa för att viljan att göra mycket kul ska övervinna kroppens trötthet.
En annan vill så mycket men känner sig fast i gamla mönster och väntar ut att få en ny chans.
Hur är jag? Såklart kämpar jag med något, så klart vill jag något och såklart tynger mig något. Precis som alla andra. Jag behöver inte tala om vad det är i mitt fall, det räcker med detta konstaterande. Vi kämpar alla. Vi längtar alla. Jag hoppas verkligen att vi alla genom längtan ska finna kraft att göra det vi vill utan att känna oss för nedtyngda. Jag känner att våren är på väg. Det börjar närma sig det där vi längtar efter.
Andra vännen brinner för så mycket och känner fullt ut, men känner sig så trött och får kämpa för att viljan att göra mycket kul ska övervinna kroppens trötthet.
En annan vill så mycket men känner sig fast i gamla mönster och väntar ut att få en ny chans.
Hur är jag? Såklart kämpar jag med något, så klart vill jag något och såklart tynger mig något. Precis som alla andra. Jag behöver inte tala om vad det är i mitt fall, det räcker med detta konstaterande. Vi kämpar alla. Vi längtar alla. Jag hoppas verkligen att vi alla genom längtan ska finna kraft att göra det vi vill utan att känna oss för nedtyngda. Jag känner att våren är på väg. Det börjar närma sig det där vi längtar efter.
en dikt framåt kvällskvisten
Det gör så ont när löften spricker att jag nästan slutar tro på löften.
Det gör så ont att löften spricker att jag slutat önska att någon ska lova mig.
Det är så svårt att vara inställd på något och hoppas och tro, för att sen behöva ställa om och låtsas klara sig bra ur det.
Inget tär ett band så hårt som tron att det inte är starkt.
Inget får en att vilja klippa band så mycket som tron på att bandet inte finns lika starkt för den andra.
I denna värld där löften pumpas ut i reklam, av politiker och där det heligaste löftet om tvåsamhet ifrågasätts:
vågar man då lita och hoppas på löften?
Inget stärker ett band som löftet om att det kommer klara allt.
Det gör så ont att löften spricker att jag slutat önska att någon ska lova mig.
Det är så svårt att vara inställd på något och hoppas och tro, för att sen behöva ställa om och låtsas klara sig bra ur det.
Inget tär ett band så hårt som tron att det inte är starkt.
Inget får en att vilja klippa band så mycket som tron på att bandet inte finns lika starkt för den andra.
I denna värld där löften pumpas ut i reklam, av politiker och där det heligaste löftet om tvåsamhet ifrågasätts:
vågar man då lita och hoppas på löften?
Inget stärker ett band som löftet om att det kommer klara allt.
åh, the music which rules our lives
Ingrid Michaelsons "be ok" och Oh, Harrys "Arena Rock" gör min vår mysigare, min kväll skönare och mitt humör lite mer stabiliserat. Tänk vad man kan säga bara med ett par ord, och tänk vad man kan sprida bara med några toner.
Ett de?
Hon var hans, men han var sin.
Hon delade ett, han ägde två.
I denna värld är matte inte lätt,
men jag vet helt säkert
att han inte var lika med hon,
och att han snart skulle få hennes hjärta att brista.
Hon delade ett, han ägde två.
I denna värld är matte inte lätt,
men jag vet helt säkert
att han inte var lika med hon,
och att han snart skulle få hennes hjärta att brista.
Vatten
Plötsligt kan man komma på att det kanske inte är så farligt ändå. Alltså, att det som gör ont kan man göra mindre, och att det som värmer faktiskt finns väldigt mycket av. man kan inse det ibland, ganska plötsligt, bara under lite vatten.
Och då känns det ganska skönt. När man tänker på sina vänner. När man känner sig hoppfull. När man får lust till saker igen. När man kan få sprudlande lust att skriva ett blogginlägg, trots att man mest svamlar, och trots att kanske ingen läser, för att det känns kul och givande och att man liksom känner att det känns värt!
Tyngden
Vi bär alla på våra bagage. Tankar som tynger våra hjärtan, lik gömda i våra garderober, rädslor som återkommer natt efter natt. Vi bär alla vårt bagage, det är nackdelen med erfarenhet.
Jag vill framåt, så jag går trots tyngden på min rygg. Jag vill finnas och vara, så jag får lära mig att leva med det som är svårt. För i längden blir det en väldigt liten del av allt det stora och vackra, i längden minskar det. Blir en prick i sträcket som fortsätter bakom pappret.
Men jag vet att jag alltid kommer att bära det när jag ser på dig. Jag vet att min bild av dig alltid kommer vara påverkad av vårat förflutna. Jag önskar att det inte vore så, jag önskar att vi kunde glömma, men jag kan inte. Förlåta, men inte glömma. Så någon gång ibland minns jag allt du sagt och inte sagt. Någon gång ibland måste jag stänga dörren mellan oss och säga att jag inte orkar. Och sen måste jag kämpa för att inte låta den sorgen förstöra det som vi nu bygger upp mellan oss.
Tiden läker sår, men bagaget bär man alltid med sig. Det är så det är. Bara att hoppas att det i längden blir en väldigt liten del av allt det vi sedan får ihop.
Jag vill framåt, så jag går trots tyngden på min rygg. Jag vill finnas och vara, så jag får lära mig att leva med det som är svårt. För i längden blir det en väldigt liten del av allt det stora och vackra, i längden minskar det. Blir en prick i sträcket som fortsätter bakom pappret.
Men jag vet att jag alltid kommer att bära det när jag ser på dig. Jag vet att min bild av dig alltid kommer vara påverkad av vårat förflutna. Jag önskar att det inte vore så, jag önskar att vi kunde glömma, men jag kan inte. Förlåta, men inte glömma. Så någon gång ibland minns jag allt du sagt och inte sagt. Någon gång ibland måste jag stänga dörren mellan oss och säga att jag inte orkar. Och sen måste jag kämpa för att inte låta den sorgen förstöra det som vi nu bygger upp mellan oss.
Tiden läker sår, men bagaget bär man alltid med sig. Det är så det är. Bara att hoppas att det i längden blir en väldigt liten del av allt det vi sedan får ihop.
