Dansar fram

Det gör så ont när löften spricker att jag nästan slutar tro på löften.
Det gör så ont att löften spricker att jag slutat önska att någon ska lova mig.
Det är så svårt att vara inställd på något och hoppas och tro, för att sen behöva ställa om och låtsas klara sig bra ur det.
Inget tär ett band så hårt som tron att det inte är starkt.
Inget får en att vilja klippa band så mycket som tron på att bandet inte finns lika starkt för den andra.
I denna värld där löften pumpas ut i reklam, av politiker och där det heligaste löftet om tvåsamhet ifrågasätts:
vågar man då lita och hoppas på löften?







Inget stärker ett band som löftet om att det kommer klara allt.