Dansar fram

Idag sov jag till halv tre på eftermiddagen, riktigt riktigt skönt. Men nu är jag vaken o uppe och sitter o funderar på sommaren. Det är svåra val att välja :)

Längtar redan efter sommar och sol dock.

är det bara att lyssna
och försöka höra
de ljud vi letar efter.

Igår var jag på IKEA med min syster och mina föräldrar och efter att ha gått runt i typ fem timmar tröttnade jag lite så jag gick ut för att vial en stund. Jag köpte ett paket chokladbollar och en läsk och satte mig på en av parkbänkarna som finns inomhus alldeles bredvid kassan medan jag mumsade på den första bollen. Då blev det en sådan här stund som jag bara älskar, när människor förvånar mig positivt. För mittemot mig satt det ett gammalt par och vilade och så kom det en man som frågade om det var ledigt bredvid mig och slog sig ner. Och sedan började de prata. Det var så häftigt, för jag hade inte sagt någonting utan som en typisk osocial svensk suttit där och tittat runt på människorna som passerade. Men jag blev så glad när de började prata med mig och tyckte att det var ås roligt att få muntras upp av ett helt oväntat samtal så vi satt en stund och pratade om allt från vädret och båtklubbar till att variationen på människor på IKEA och chokladbollar. En stor tumme upp för alla de människor som bara är social och trevlig och börjar samtala med människor när tillfälle ges för ni gör mig riktigt glad!

Sedan har jag skaffat godisförbud nu för jag tycker att jag aldrig blir nöjd ändå. Godis är nyttigt, för humöret, men nu har det börjat besvära mig att jag längtar efter godis och inte får det istället för att göra mig glad när jag får det och då är det bara dumt. Så jag ger mig på en otrolig utmaning - godisförbud från igår kväll till första september. Jag får äta kakor och bakelser, men inte oftare än jag redan gör. Hoppas jag kan hålla det bara.

Idag har spelat piano för ett par människor och det var riktigt kul. I övrigt tar jag det lugnt. Jag har blivit lovad att få ett skåp i köket och jag ska lägga alla mina små skålar och burkar och glasburkar där vilket jag längtar efter.

Sista lektionen såg vi på filmen "Shakespeare in love" och jag tycker att den var riktigt bra. Får mig att fundera på om jag verkligen skulle varit så modig. Jag har funderat många gånger på om jag ska läsa Romeo och Julia (som filmen handlar om) men har tvekat för att jag inte vet om jag tycker att det är för gammalt språk så att det blir jobbigt.

Två unga och väldigt kära personer kysste varandra i bussen. Gjorde mig lite glad för de såg så lyckliga ut. Förtrollade.

En mamma som var ute och gick med sin treåriga dotter. Dottern hade hittat en jättelång pinne och såg förundrat på den. Hon drogs emellan att släppa den för att det skulle bli lättare att gå då och att bära den en bit till, för den var ju trots att gigantisk!

Men vad gör man med alla tankar och intryck? Vad ska jag göra med bilderna som lagras i mitt huvud?

Och nu, en liten del av... min filosofi. Min världsbild.

http://www.youtube.com/watch?v=NxcTESN2mRs

Klockan är för mycket

Det är för sent. Klockan är för mycket. Det går inte att göra något denna tid på kvällen. Bara väntan finns nu kvar. Ångern finns att möta. Mardrömmar gömmer sig bakom alla hörn. Man kan lyckas undvika dem, man kan stöta på dem. Kanske är det slumpen som bestämmer.

När man är två finns det så mycket mer att se och uppleva. Då kan inte klockan bestämma över en. Då kan inte anseenden hindra, för man är alltid två som möter orden. Då kan inte solens punkt förändra vad som händer i mitt liv. När man är två kan man alltid utmana natten och ta överraskande steg. Då är inte ens natten läskig mitt inne i en mörk skog.

Men mitt i natten är varje ensam själ liten. Då finns ingen ålder som kan hindra och inga erfarenheter som kan överglänsa. Möter man drömmarna är det bara att backa. Kommer ångern är det bara att vänta. Vad mer finns att göra?

Jag längtar efter en man som kan skydda mig. Inte för att han är stor och stark. Inte för att han är man. Inte för att han är äldre. Bara för att vi blir två då. Två som tillsammans kan krossa ångern. Kan gå över de farligaste ängarna under nattens timmar. Vi är ju ändå två.

I tvåsamheten, i en bra tvåsamhet, finns inte de mörka ängarna. Inte i den oskyldiga tvåsamheten. Inte i den vi brukade ha. Inte i den som hon, min vän, aldrig haft. Hade jag fel om den? Fanns den inte? Att du och jag trodde att tryggheten fanns i att vara två, var det bara lurendrejeri? Kanske vet hon som säger att kärleken inte vinner över rädslan. Kanske vet vi som säger att den gör det. Jag dras mellan svaren. Hoppas på det bästa.

Stjärnorna lyser på dig

Jag sitter inne och skriver på min dator. Jag blickar ut i mörkret, ut i naturen denna natt. Jag ser inte om stjärnorna lyser. Kontrasten mellan ljuset här inne och mörkret där ute är för stor. Men jag blir inte rädd för mörkret, jag blir inte rädd av att inte se ljusglimtarna för jag vet att de finns där ute. Oavsett om de syns just nu eller inte så lyser stjärnorna. Och det, min vän, är inget vi kan påverka.

Du är så långt bort i natt. Du är så väldigt långt bort från mig och jag saknar dig. Stjärnorna som lyser över mig här och nu lyser även över dig. Det är min tröst: även om du känns långt borta för mig så är detta avstånd ingenting för stjärnorna. För dem är vi så nära varandra att de inte ens kan se skillnad på dig och mig och alla andra så här nära varandra. Vi är bara två varelser nere under deras vakan.

Sover du i natt? Jag har inte kunnat somna än, men jag ska snart försöka igen, det börjar bli dags. Tänker du också på mig ikväll, såsom jag tänker på dig? Jag vet inte svaret, men jag vet vad jag hoppas på. Jag borde inte hoppas, men jag gör det ändå. I vilket fall så vet jag att du vilar tryggt i natt och det gör mig lugn. Oavsett var dina tankar är, oavsett dina drömmar så är det inte mörkt runt omkring dig. Monstren under sängen har blivit bortkörda. Ljuset finns där, även om varken du eller jag ser det just nu. Stjärnorna glimmar till.

Det finns en mening för dig. Det finns en anledning att vandra. Det kommer något bra utav spåren du gör i den frusna marken. Det är värt den storm som tar vid.

Det finns ett hopp som väntas på att hittas och ett liv här värt att leva. Det finns utrymme för känslor och kraft att hämta, som bara väntar på dig.

Det finns en tanke någonstans som är till för att vara. Någon vill dig gott. Det finns en vän som stilla väntar. Som sträcker ut en hand till dig.

Och när du tror att inget mer är värt. När kölden bitit hårt. Så hoppas jag att du inser att jag tänker just på dig.

En fråga ni kan få fundera på ett tag, om ni orkar. Tror det gör er gott.

Hejsan bloggläsare! Nu åker jag iväg på en veckas semester till Dalarna. Så inga inlägg på ett tag, ha det bra tills vi ses!

Då var då, igår var igår,

Nu är det dags för ett nytt år.

Jag hoppas att du nu får allt du vill ha

Och att detta år blir riktigt bra.

2008 fick jag många nya vänner

nu vill jag träffa dem jag känner.

Få se vad de mer har att lära mig,