Dansar fram

Imorse gick jag upp så där jobbigt tidigt igen och gick till bussen, men jag ska inte klaga. Himlen var lilamolnig (inte så vackert faktiskt) men snön låg orörd på marken och gatlyktorna lyste fortfarande. Det var ganska mysigt. Jag gillar min stad på morgonen, allt är så tyst och stilla. Kylan som kryper intill kroppen om du inte klätt dig varmt nog, mörkret som är så tätt inpå, det får liksom alla människor att sluta sina munnar och vandra för sig själva. Ingen går av cykeln för att gå en stund och prata med grannen klockan sex på morgonen, även om man kunnat gjort det ifall det varit senare under dagen. På morgonen är alla i sig själva, utan att räkna med någon annan. Det är en tänkande stad. En stad innan allt börjar.

Jag har hittat pyssel nu att leka med, jag vill inte berätta precis vad det är för det är hemligt, men det är skönt att ha något projekt på gång!

Jag saknar många personer idag, det är liksom en sådan dag. Det är skönt att jag vet att vi ses så snart. Jag längtar, ska ni veta.

I helgen ska jag på fest och det ska bli så roligt! Innan dess ska jag och min bror ha filmkväll så jag vill att det ska bli helg nu!

Gymnasievalet kryper närmare och närmare för varje dag. Idag testar jag på att bestämma mig för en sak och se hur jag reagerar. Det är intressant. Har inte lett till något resultat än. Men det blir nog bra till slut.

Lev!