Jazznight
En god vän att återse igen. En liten mörk jazzbar mitt i industriområdet inringat av knarkare och annat folk man inte ska stanna för att prata med. En liten pärla. Ett glas whisky. Tre fantastiska musiker. Så samspelta. De blundar och lever sig in i musiken. Man ser hur nära de står varandra när de är på scen. Att det är helt inne i sitt eget, men ändå hela tiden hör och beräknar vad de andra gör. De skrattar till när någon av de andra tar ut strängarna. Fantastisk musik. Jazzens oberäknelighet. Så kommer en gästspelare upp på scen, med en saxofon, och någonstans där så minns jag vem jag är.
Kommentarer
Trackback
