Dansar fram

Du frågar mig vad jag vill ha, och jag svarar "honom". Jag ser i din blick att du föraktar mig för det, men jag bestämde mig för länge sedan att jag svarar ärligt när någon frågar och det är mitt ärliga svar. "Varför honom?" undrar du, och jag rycker på axlarna. Vad är det som gör att vi dras till olika personer? Vad är det som gör att en människa kan intressera sig för en man som få andra intresserar sig för? Folk söker förklaringar och hävdar att det sker impulsivt och vid första ögonkastet, eller att det beror på dofter vi sprider omkring oss, eller att det går att förklara genom personens likhet med någon av dina föräldrar, eller att det är en kombination av faktorer som avgör. Jag söker inga förklaringar, för jag tycker inte att det gör någon skillnad. Praktiskt eller inte, bra eller inte, jag gillar honom och ingen annan.

Det är den där funderingen som väcks i mig och finns kvar. Kommer han att komma förbi mig snart och sätta sig en stund för att prata. Det är den där tanken som gör att en rysning går genom kroppen, när jag för en sekund kan känna hur jag tror att det skulle kännas om han drog sin hand över min nacke. Det är den där drömmen jag drömmer om natten, som ingen annan får mig att drömma. Det är den där känslan av att sakna något, som jag tidigare inte haft.

Du försöker att logiskt förklara att han inte är den bästa för mig, men det är meningslöst. Jag försvarar inte mitt val, jag bara förklarar att valet redan är gjort. Du säger åt mig att det kommer sluta med att jag mår dåligt om jag släpper in honom i mitt liv, men jag vet redan att jag kommer må dåligt oavsett. Du försöker få mig att tänka smart, men det är inte tankar jag tänker utan känslor jag känner och tärningen är redan kastad.