Berlin är en äkta stad
Sitter just nu på ett jättemysigt café runt hörnet från det skabbiga, konstiga, enkla, trevliga hostel där jag nu bor en vecka. Caféet är mysigt inrett, har trevlig personal (och en söt kille i kassan) och jag har just beställt en stor kopp svart te. Som jag saknar att dricka te varje kväll! När jag får ett rum då börjar jag med det igen.
Hur är Berlin egentligen? Har skrivit en massa om mina tankar här men ingenting om staden. Den är inte vacker, inte romantisk, inte fin. Men den är cool. Det är graffitti överallt, det är ofta skitigt och trasigt på utsidan, det är enkelt. Man håller inte upp någon fasad utan allt ser ut som det verkligen är. Finns det en byggarbetsplats, då ligger högarna med skräp där. Är det ett mysigt café då ställer man fram de sakerna man känner för lite här och där. Är det en tunnelbaneperrong, då är det en tunnelbaneperrong, man sätter inte dit konst eller färgar glatt eller fixar om. Det är vad det är, och det är en skön känsla. Äkta på något vis.
Det finns alltid fler saker att se, nya saker att göra, nya platser att besöka. Jag tror att det alltid luktar illa, men jag känner ju aldrig dofter. Det finns knarkare överallt och alltid folk som dricker alkohol mitt på dagen. Många av barerna är charmigt ruffiga. Personerna ute är nerklädda snarare än uppklädda. (Finns ordet nerklädd?)
Jag tycker att beskrivningen låter ganska negativ, så menar jag verkligen inte! Berlin är en fantastisk stad. I sin enkelhet, sin ärlighet, sin fasadlösa charm. En stad av möjligheter, hur klyschigt det än låter.
Plus att det finns en härlig anonymitet. Folk lägger inte på minnet hur den andra ser ut eller vad den gör. Det är lätt att trivas här. Man kan dra på sig hood-tröjan och vira en sjal runt halsen och gå ut genom dörren, ingen kommer stirra. Man kan alltid köpa mat och äta på tunnelbanan, ingen reagerar. Man liksom bara glider med.
