Time
What time is it? It´s tea-time!
Just nu sitter jag och Sarah vid köksbordet och fixar och trixar med lite saker samtidigt som vi pratar och skrattar. Hon skriver mail till sin blivande tillfälliga arbetsgivare och jag hjälper till med engelskan, och jag planerar mitt rum som jag ska flytta in i och hon uppmuntrar mig att inte tänka för mycket på pengarna som inredningen kommer kosta. Det kommer dock få bli en hel del billiga alternativ för att gå ihop. Jag hade velat hinna ut och ta en öl med ett gäng svenska idag, men jag har inte hunnit träffa Sarah knappt alls sen jag kom hit och hade planer med henne och känner mig väldigt glad att jag inte försakade dem. Vi har bakat en kladdkaka som nu står i ugnen och som sagt så är tekokaren på.
I övrigt har det känts lite bättre idag, och jag åt lunch med Cilla och Andrea och snackade skit så då släppte det lite. Har även jobbat ett par timmar och det var okej. Men nu vid köksbordet är det fantastiskt.
Vågar man skriva ett inlägg på sin blogg som inte är jättelyckligt? Ja, man gör väl det.
Jag skulle behöva en snygg kille som kysste mig i nacken så jag glömde allt annat. Eller ett äventyr som bar av ikväll till en annan stadsdel som jag aldrig besökt. Eller väldigt mycket choklad och en så bra film att man inte kan tänka på något annat. Eller en så nära vän att han/hon kan få flera timmar att flyga förbi genom att prata med en i ett sträck.
Alla andra kvällar har jag inget problem med att klara mig utan det, men just ikväll hade jag behövt lite distraktion. Jag börjar tänka och då tänker jag alldeles för mycket. Det är ingen katastrof, himlen faller inte samman, men det finns där ändå. Tveket över honom/henne, funderingen över sig själv, tankarna kring samtiden och undringarna kring framtiden.
Ska försöka lägga mig och sova, om jag kan. För när jag vaknar kommer jag att se att jag är i Berlin och så känns det nog bättre igen. Dröm sött Sverige och Tyskland
Mitt nya favoritställe i Berlin
Sjukt många spel, det här är liksom bara på en av väggarna. Vackert, eller hur? Lite samma känsla som i ett gammalt bibliotek med bokhyllor som är smockfulla hela vägen upp till taket, dvs. lite magiskt.
Vårt roliga spel. Det gick ut på att få så mycket ägedom som möjligt genom att köpa hus, skaffa barn, vinna pengar, ha lite tur och så vidare.
Sötnosarna! Är de inte fina?
Vart bar det av?
Vart ledde kvällen igår då? Till öppningen av en ny club, med gratis drinkar för alla tjejer fam till tolv, farligt. Till Dr Pong, en bar där man spelar rundpingis - ja, jag gjorde det! Efter X antal drinkar. Det var kul! Och till häng i en annan bar tillsammans med två nya tjejer som nu hittat till denna stad hela vägen från Sverige.
Idag har vi varit på ett av mina absoluta favoritställen, ett våffelcafé, och därefter på ett av mina nya favoritställen, en bar/café som har över 1100 sällskapsspel och när man betalar 3 euro får man spela vilka man vill hur länge man vill. Dock tog det galet lång tid för vårat spel hade 6 sidor med regler och allt var på tyska och det fanns inte ett enda stycke som det inte visade sig att vi behövde läsa noga, men oj så kul det var. Två av mina tre favoritställen på en och samma dag, hur tur har man inte?
Imorgon ska jag tidigt iväg för att registrera mig i Tyskland - och jag hoppas att jag ha alla papper jag behöver - så nu är det snart sovdags. Men först ska jag nog bläddra lite i tyska IKEA-katalogen och drömma...
En arabisk afton
Igår kväll var en fantastiskt rolig och förvånande kväll. Jag och Andrea gick med Sarah och några av hennes vänner till en arabisk restaurang, och upplevde en kväll som vi definitivt inte skulle varit med om i Sverige. Precis som det ska vara. Först åt vi arabisk mat, fantastiskt gott och smakrikt. Sedan testade vi en efterrätt som var supersöt, det var små NUDLAR som var så söta att det droppade om dem. Därefter fick vi gratis drinkar för Sarah började prata arabiska med den äldre mannen som var servitör och de kom bra överrens. Därefter började två par att dansa och snart stod hela restaurangen upp. Någonstans där tänkte jag att varför inte testa detta jag med, jag vill ju uppleva så mycket som möjligt, och jag ska ju inte säga nej om jag inte har någon anledning till det! Så när Sarah bjöd upp oss tjejer sa jag ja, och försökte lära mig arabisk dans. Upp och ner med axlarna, höger och vänster med händerna samtidigt, fram och bak med fötterna samtidigt, och upp med hakan. Det var sjukt svårt, och jag såg nog helkonstig ut men oj så kul det var!
Nu är det dags för en helkväll ute med Andrea och Cilla, och var den bär av det återstå att se. Som sagt, det är det jag älskar med Berlin, man vet aldrig var man hamnar. Puss på er kära vänner och take care.
Australienska killar, pumpa och magdansöser
Sedan jag kommit till Berlin har jag bloggat mer än vanligt, men det händer så mycket här varje dag att det känns som om jag inte skriver om någonting av allt som passerar. Vet knappt vart jag ska börja skriva.
Det börjar lösa sig nu, pusselbitarna börjar falla på plats, vilket är så otroligt skönt. Denna dag har verkligen varit fylld av ett bra besked och därmed ren lycka. Nu ska det firas med drinnk ikväll och rejäl utgång imorgon.
Vad annars? I enlighet med min taktik att inte tacka nej till något som man inte har en bra anledning att säga nej till, så svarade jag ja när två killar från hostlet bjöd ut mig på fika. Det var supertrevligt! De kommer från austalien och har rest runt i Europa i fyra månader och de hade ika många häftiga reseberättelser som jag har.
Jag har ätit pumpa för första gången i mitt liv, som jag dessutom tillagat själv. Först förväntade jag mig något sött och mjukt som mango och blev äckligt överraskad, sedan förstod jag att jag skulle se på det som potatis ungefär och då funkade det bra att äta.
Ikväll ska jag med min tyska vän Sarah och hennes tyska vänner till en restaurang om vilken jag bara vet att de har "belly button-dancers". Så livet i Berlin är lika oförutsägbart nu som när jag kom och det älskar jag.
Lite bilder från ett regnigt Berlin
Trotsade regnet och tog mitt paraply i ena handen och kameran i andra handen och begav mig ut i de
områden som jag promenerat mycket i sedan jag i söndags flyttade in på hostlet här vid Alexanderplatz.
Började vid denna kyrka som jag tycker är lite fin.
Blommorna lever fortfarande, fast hösten börjar komma.
Därefter promenerade jag till Hackescher Markt alldeles i närheten. Det är ett område mitt i stan som är
känt för att det finns en massa små söta gångar som man går in i och de leder till innegårdar fulla med
butiker och caféer. I Hackescher Markt, fast ute på gatan, ligger också mitt favoritcafé....
De har många goda saker. Igår åt jag varm tomatsoppa med mozarella-bitar i och krutonger till. Mums!
Dyngsur
Det ösregnar i Berlin men det stoppade inte oss. En timme och tugo minuters promenad i hällregnet och sedan kände vi oss hurtiga, genomblöta och avpratade. Därefter lånade Cilla ut sin dusch till mig och när jag kom ut ur den stod lunchen färdiglagad på bänken. Hur fina vänner har man inte hittat?! Nu måste dock min högerfot få lite vila för den känns inte bra alltså. Det får räcka med småpromenader för att komma dit jag ska.
Bladder pladder och mest ingenting
Jag har fått sand under tangentbordet, så ni förstår ifall vissa bokstäver försvinner. Ska dock försöka orka korrekturläsa och fixa till det.
Numera är dagarna mer välfyllda och tiden flyger förbi. Tre veckor har gått, fast det känns som tre dagar, under vilka jag upplevt erfarenheter av tre år. Saker börjar reda ut sig, men det är inte helt klart än. På god väg dock. Och det är en och en halv vecka kvar till Oktoberfest, då jag drömde om att ha löst allt.
I morse tog jag en långpromenad med Andrea på nästan två timmar. Det var fjärde dagen i rad med långpromenad, galet skönt, men resulterade i ett skavsår trots förebyggande skavsårsplåster. Imorgon blir det promenad igen men jag hoppas att det ska gå med skobyte. Kanske modigt eller kanske dumdristigt, men det sa jag ju även om denna resa, och den är helt klart endast modig av de två alternativen.
Denna kväll blev jag less och trött på uteblivna besked, så satte på en film på datorn o kröp ner under täcket. Sedan kom två nya rumskamrater, två supertrevliga killar från Australien som är på en sju månaders rundresa i Europa. Då tvingades jag vara trevlig o social o fråga de tråkiga frågorna återigen, men fick roliga svar och skrattade ärligt. Man möter mycket folk när man bor på hostel, nyss bodde här en helt blåst amerikan som trodde att man skulle kunna ta sig fram på spanska i Tyskland och som var upprörd över att folk hela tiden frågade om hon kunde tyska. Själv pratar jag på tyska men folk svarar på engelska, men det kanske ger sig när språket satt sig lite mer.
Well well... Jag har en tendens att babbla på om ingenting, speciellt när ingen kan stoppa mig. Nu ska jag se resten av filmen och sedan sova. Imorgon är "ledig dag" med allt vad det innebär. kram till er mina vänner.
Berlin är en äkta stad
Sitter just nu på ett jättemysigt café runt hörnet från det skabbiga, konstiga, enkla, trevliga hostel där jag nu bor en vecka. Caféet är mysigt inrett, har trevlig personal (och en söt kille i kassan) och jag har just beställt en stor kopp svart te. Som jag saknar att dricka te varje kväll! När jag får ett rum då börjar jag med det igen.
Hur är Berlin egentligen? Har skrivit en massa om mina tankar här men ingenting om staden. Den är inte vacker, inte romantisk, inte fin. Men den är cool. Det är graffitti överallt, det är ofta skitigt och trasigt på utsidan, det är enkelt. Man håller inte upp någon fasad utan allt ser ut som det verkligen är. Finns det en byggarbetsplats, då ligger högarna med skräp där. Är det ett mysigt café då ställer man fram de sakerna man känner för lite här och där. Är det en tunnelbaneperrong, då är det en tunnelbaneperrong, man sätter inte dit konst eller färgar glatt eller fixar om. Det är vad det är, och det är en skön känsla. Äkta på något vis.
Det finns alltid fler saker att se, nya saker att göra, nya platser att besöka. Jag tror att det alltid luktar illa, men jag känner ju aldrig dofter. Det finns knarkare överallt och alltid folk som dricker alkohol mitt på dagen. Många av barerna är charmigt ruffiga. Personerna ute är nerklädda snarare än uppklädda. (Finns ordet nerklädd?)
Jag tycker att beskrivningen låter ganska negativ, så menar jag verkligen inte! Berlin är en fantastisk stad. I sin enkelhet, sin ärlighet, sin fasadlösa charm. En stad av möjligheter, hur klyschigt det än låter.
Plus att det finns en härlig anonymitet. Folk lägger inte på minnet hur den andra ser ut eller vad den gör. Det är lätt att trivas här. Man kan dra på sig hood-tröjan och vira en sjal runt halsen och gå ut genom dörren, ingen kommer stirra. Man kan alltid köpa mat och äta på tunnelbanan, ingen reagerar. Man liksom bara glider med.
Trötthet och lyckorus
Kände mig trött och trakig, efter en dag full med krangel som är svart att reda ut. Klev ut genom dörren och insag att jag var i Berlin. Slogs av ett lyckorus! Här finns sa mycket att upptäcka! En helt ny värld av filmer och musik, en historia som är sa annorludna var och sa intressant att diskutera, en politik med sa mycket bra och sa mycket svart, oändligt med barer och caféer, sa otroligt mycket människor som man kommer möta. Och jag tror att jag kommer bli kvar här ett tag! Det är sa häftigt. Akte till svenska kyrkan och mötte aterigen nya människor, men ocksa nagra som man kan snacka annat än ytligt snack med. Det är sa häftigt, jag har bara varit här tva veckor och har redan fatt vänner som jag pratar med om sadant som jag inte säger till folk jag inte litar pa. Hur sjukt är inte det? Hade en superhärlig kväll och känner mig nu redo för de kommande dagarna.
It was a very good day
Vaknade pigg. Upp tidigt och igang. Lunch med tjejerna. Bostadssökande. Sprang genom regnet med Sarah till turkiska marknaden. Lagade god och Berlin-billig mat. Bjöd över gäster. At asmycket. Gick till en tysk flee-market. At asgoda efterrättsvafflor (nej inte tjocka, belgiska utan sadana där supergoda söta, mjuka med massa frukt pa). Tog bussen hem. Skrattade sa mycket att jag ramlade pa bussen. Skrattade ännu mer. Kom upp. Gjorde nonsens. La mig för sent.
Det var en väldigt bra dag.
Frost i september
Det är en frost under min hud. En kyla som lägger sig som ett skal, och pa nagot konstigt vis sa värmer den mig. Omsluter och stänger ute allt utanför. Omsluter och stänger inne allt innanför. Skiljer at. Jag behöver det. Jag behöver en paus fran allt det andra. Det blir för mycket, kommer för nära inpa. Jag behöver en paus.
Fast jag vill inte ha pausen sa här. Vill inte ga in i mitt skal igen. Det lockar sa väldigt med sin instängda trygghet, men jag vet precis hur svart det kan vara att ta sig ut efterat. Det finns inga dörrar att öppna och ga ut igenom. Det finns inga glipor att ta tag i och göra större och krypa ut igenom. Det finns inte ens nagra smala strimmor att pressa sig ut igenom, smal som en sticka. Man är fast. Har man en gang kommit in sa kommer man inte ut, sa heter det. Även om jag är beviset pa att det gar, att man med all sin kraft kan spränga sönder skalet och ta sig ut, sa vet jag att det inte är lätt. Jag känner till saren man far. Jag minns känslan av explosionen. Jag glömmer aldrig trycket mot trumhinnorna.
Nu känner jag hur jag aterigen dras mot det välkända skalet. Kommer jag kunna halla mig undan? Fötterna styr mina steg mer än tankarna gör. Jag gar pa de stigar jag känner till, följer sparen som jag redan trampat ner, fast jag vet att jag inte vill dit igen. Jag borde ha lärt mig vid det här laget, jag borde ha vett att halla mig undan, men nagot i mig drar mig mot tryggheten.
En dikt - det var ju länge sedan
Jag är inte van att vara "the bad-guy". Jag är inte van att säga en sak och göra en annan. Att lova och sedan svika.
Manga ganger har jag önskat att en gang fa vara boven. Nu efterat kan jag säga att en gang räckte.
Men det är ju sa ibland. Man tvingas göra saker man inte själv vill. Man maste vara smart, eller man hamnar i en omöjlig situation.
Kanske är det bra att jag har daligt samvete?
Det visar ju att jag själv inte accepterar det jag gjort. Att jag vill göra annorlunda, om det gar.
Fast det gäller att ocksa minnas att det inte alltid gar. Att man gjorde sa gott man kunde. Att man behandlade alla sa bra som möjligt. Men ända blev man boven i deras drama. Kanske hjälten i nagon annans?
Strong enough
Det är sa häftigt att bo med nagon ny människa, man lär sig sa otroligt mycket. Under de tva dagar jag spenderat hos Sarah hittills har jag hunnit säga fler meningar pa tyska än under hela förra veckan, och har haft manga läraroika diskussioner, dock pa engelska som tur är, angaende politik och olika partier och pensionssystem och jobbsituationen för människor över femtio ar (ang det har Sverige en hel del att lära av Tyskland, pa ett sätt ligger vi efter femton ar). Jag har även smakat en ny arabisk efterätt som man stoppar in i munnen, sedan dricker man te innan man sväljer kakan, och da smälter den och blir krämig. Spännande och lite pirrigt. Dessutom är jag överlycklig över att ha spotify igen och kunna lyssna pa all musik jag brukade lyssna pa innan jag flyttade (har nu bara lite musik med mig pa datorn). Igar var det Paul Simon och idag är det Cher pa högsta volym. Här hos Sarah blir jag kvar till pa fredag, sedan far vi se vart det bär av. Men nu maste jag rusa, idag är det massor med möten att hinna med, sa hall tummarna (som vanligt).
Mandag o ny vecka
Det har varit helg igen, min andra helg i tyskland, och det blev lite fixande men ocksa myket ledig tid, massor av dansande och mycket skratt. Igar var jag pa en utomhus-endags-festival med elektromusik och dansade fran 16-21. det var superhärligt och väldigt ovant att dansa mitt pa dagen ute i ljuset, inte i skymning av mörkret inne pa en bar. Jag tyckte mycket om det.
Nu är det full fart igen. Har sökt elva rum idag, ska kolla pa tva imorgon. Funderar över olika jobbalternativ, om jag gör sa hur mycket pengar far jag da, vad ska jag föresla till den och den etc. Veckan är ganska oklar. Imorgon ska jag testjobba hos en barnvaktsfamilj, kanske blir det lite jobb där under veckan om jag har tur. Pa torsdag är det Unga i Berlin, "som vanligt". Jag hoppas kunna umgas mycket med Sarah nu när jag bor här, hon är supermysig. Och ska tvätta (skönt!) och laga mat pa en spis för första gangen sedan jag kom ner hit. Troligen tillkommer det spännande äventyr under veckan sedan, far man hoppas.
Alles gut! Auf Wiederhören
Flytt
Idag flyttar jag ut från hostlet. Har inte fått ett rum att hyra ännu, men en vän sa att jag fick bo en vecka med henne. Det känns väldigt häftigt, med tanke på att det är en vän som jag kände för tre år sedan egentligen och nu bara sett en gång sedan dess. Väldigt vänligt av henne. Skönt också att inte bo på hostel ett litet tag, även om det är trevligt på sitt vis också.
Idag ska jag försöka ta mig ut och gå lite också. Jag sitter fast mycket framför datorn, för här kan man söka jobb och lägenheter, och när jag kommer ut är det ofta på kvällstid/tidig natt. Vilket i och för sig är en himla trevlig tidpunkt på dygnet, framförallt i Belrin. Men idag är det varmt och strålande sol så jag ska spendera två timmar utomhus och promenera lite tänkte jag. Kanske se något man ska se? Eller massa saker som ingen tänkt ut att man ska se?
Mina två roligaste Berlin-historier förblir oberättade ett litet tag till...
Nu har det gått en vecka och en dag sedan jag kom ner till Berlin, lika mycket tid som jag hade spenerat här sammanlagt under mitt liv före min flytt hit. Det har varit en häftig vecka. Så mycket har hänt!
Humöret har för det mesta varit på topp, har känt mig förvånansvärt lugn och glad. Nu idag var väl första dippdagen litegrann, men den hade fortfarande lyckade glimtar, och kvällen spenderades på Unga svenskar i Berlin vilket var fantastiskt roligt. Fick klaga, dra gamla historier, slippa tänka på tre språk samtidigt och skratta massor. Imorgon blir det helg och det betyder (utöver fortsatt jobbsökande o småsaker som hör till det) att det kommer hända mycket roligt också.
Denna vecka har gått otroligt snabbt, men det känns som om jag varit här en evighet. Klyschigt jag vet! Men sant… Varit och kollat på tre lägenhetsrum, och varit på två arbetsintervjuer, och åkt tunnelbana till diverse områden, och promenerat som en galning, och mött så otroligt mycket nytt folk.
De två roligaste historierna är dock bäst berättade live, men jag kan säga A utan att säga B, så får du som är intresserad fråga mig när vi pratar nästa gång (för de berättas bättre än de skriver). Det ena är att jag mött en räv i Berlin, och det andra att jag lyckades bli instängd i en innergård. Det var det galnaste denna vecka…
Fantastiskt att vara här, även en dag som denna när en hel del inte gick som det skulle. Sov gott kära vänner runt om i världen.
-
Älskar all gatukonst som finns i Berlin. Överallt verkligen!
Så himla söta.
Eldkastaren och fyra av hans åtta hjälpredor, plus mindre än en tredjedel av publiken. Det bor många
människor i Berlin.
Cilla och Andrea.
Artischocken
Hallo!
Igår var jag på utomhus-kareoke i Maur Park med Andrea och Cilla. Själva kareoken var så där, men det var en man som gjorde en liten eldshow innan som var superkul och de hade fantastiskt goda vegetariska rullar som vi åt. Sedan åkte jag inte med dem till en second hand-butik för att jag tänkte åka till hostlet och söka jobb. Det visade sig dock att internet var dött på hostlet, ingen rolig överraskning. Jag fick spendera kvällen med en film, vilket i och för sig är mysigt men inte kändes lika bra.
Idag har jag dock varit uppe med tuppen och sökt massa jobb, så det känns bra. Funderar mycket kring vilka jobb man ska söka och vilka man ska ta och om man kan kombinera olika jobb. Jag trivs redan i Berlin, frågan är hur jag ska skapa en tillvaro som jag kan trivas med i längden. Vad avgör det? Ett bra jobb, en bra bostad, en bra stad, att lära sig ett nytt språk, att möta vänner osv. Fast man behöver ju inte uppfylla alla de där, de kan ju väga upp varandra. Ett mindre bra jobb, som blir bra för att man lär sig tyska? Eller en bra stad med ett nytt språk, fast ett mindre kul arbete och en bostad längre ut? Det är svårt att veta vad man ska satsa på. Jag börjar med det jag kan helt enkelt…
Har också lärt mig lite nya saker. Kronärtskocka heter Artischocken på tyska (åt en lyxlunch med risotto). Tydligen får man massa böter om polisen tar en när man går mot rött, något jag inte har tänkt på att polisen kan bry sig om, jag har knappt gått en enda gång när det är grönt sedan jag kom hit. Nu är det slut med det, som arbetssökande har jag inte råd med böter. Det finns en jobbmässa som är dubbelspråkig, tysk-engelsk, som är om två veckor.
En lördag i Berlin
Igår var det "Lange Nacht der Museen" i Berlin. Det betyder att över 95 museum har öppet fram till 02
på natten och man kommer in på allihop med ett och samma inträde. Andrea (en annan svensk i Berlin)
och jag såg detta som ett tillfälle att komma till ställen vi aldrig skulle hamna på annars. Vi var till
exempel på ett museum för blinda (väldigt coolt, det finns galet mycket blindanpassade saker, bland
annat fia med knuff för blinda) och tv- och film-museet (det var dock tysk filmhistoria så det var inte så
mycket vi kände igen. Men vi blev riktigt glada när vi fick syn på "Goodbye Lenin" för den hade vi båda
sett).
På akvariet i Berlins Zoo hittade vi inte bara massor av hajar, fiskar, krabbor, ålar, sköldpaddor, kräftor
och andra vattendjur, utan även lite livemusik och varsin havsblå drink. Vem hade väntat sig det där?
Var det var i drinkarna var väldig oklart. Vi gissar på ljus rom, sprite och någonting blått. Men vi fick ju
varsitt paraply, så vem kan klaga?
Vi avslutade kvällen med att gå allra längst upp i Domkyrkan och gå ett varv på utsidan av kupolen. Jag
som aldrig brukar vara det minsta höjdrädd blev faktiskt riktigt skakig i benen på vägen upp, för det var så ståltrappor som bara satt fast mot varandra och väggen. Det fanns inget golv under förrän fem våningar ner.
Väl där uppe var det dock riktigt vackert och man såg långt ut över staden.
