Tveksamma tankar och alla dessa frågor
Jag tänker många tankar dessa dagar. Jag är vid en milstolpe och måste välja vilket väg jag ska gå. Jag funderar fram och tillbaka. Överväger det ena och det andra. Några av mina tankar skriver jag nu här. Läs inte in för mycket i det, om ni nu orkar läsa detta mastodont-inlägg. Ibland är jag så tveksam som det kanske låter i frågorna under. Vissa saker gör ont i en och svider att erkänna. Samtidigt kan jag vara så lugn i att jag gör så otroligt mycket häftigt här i Berlin och upplever mer än någonsin, så detta är bara en liten del av allt. Just nu är det dock ett val jag har att göra, och som alltid tänker jag så mycket inför mina val.
Njuta av ledig tid eller skaffa mer jobb? Jobba lite och leva mycket? Leva lite och jobba mycket? Stanna länge och jobba mer, stanna kortare och jobba mindre?
Prestationsångest. Visa att man gör nytta. Visa att man kan saker. Känna sig nyttosam. Eller som om man betalar tillbaka? Är tacksam nog och ger tillbaka som tack för sin lycka. Uppfylla sina egna krav. Uppfylla andras krav.
Vad kommer folk fråga efteråt? Vad kommer de säga efteråt? Vad kommer jag känna och minnas? Vad kommer jag att ångra? Vad kan jag glädjas över?
Varför tänker jag så mycket på hur jag ska kunna försvara mig inför andra? Eller vad de ska tycka? Uppfylla alla de där onödiga kraven. Kanske borde våga att inte göra allt rätt? Kanske borde våga att inte göra allt precis som alla andra skulle tycka precis att man skulle ha gjort det? Kanske ska sluta söka bekräftelse?
Jag är inte rädd att misslyckas, inte det minsta. Man behöver misslyckas ibland i livet, och det gör en starkare och man växer av det och det hör livet till. Jag är inte rädd att misslyckas, men jag är rädd att inte ha försökt nog. Att anklagas för att inte ha kämpat.
Vad vill jag göra med min tid? Vad vill jag ha gjort med min tid? Varför måste jag alltid tänka vad jag vill ha gjort, istället för vad jag vill göra?
Det är en sak att ”prove a point”. En annan sak att kunna stå kvar bakom valet och orka stanna där. Det är lätt att ramla tillbaka i gamla mönster.
Vad definierar vem man är? Hur länge är man den man är? Vad ska jag göra av de här åren? Är det här det enda året som jag gör något sådant, som jag trodde innan. Eller är det här första av flera?
De första åren av mitt tjugotal, vad kommer jag göra med dem? Hur mycket säger det om mig som person? Vad banar jag väg för, och vad kommer sen? Jag behöver inte veta, men jag undrar.
Varför ställer jag så många frågor? Varför tänker jag så långt? Varför kan jag inte bara vara ledig när jag är ledig och jobba när jag jobbar och göra det jag känner för? Kan man lära sig det? Är det här den jag är och därmed den jag borde lära mig att förhålla mig till, eller är det här en sida jag har som jag borde motarbeta till viss mängd?
Varför kan jag inte stanna hemma en dag och vara glad över det, när jag faktiskt är ledig och känner att jag skulle vilja bara vila en dag? Varför får jag dåligt samvete efter två timmar vid datorn, för att jag inte presterat något under de två timmarna? Varför behöver jag alla mina listor och planer och mål? Varför har jag sådan stark prestationsångest i mitt vardagliga liv, även nu när jag verkligen har förutsättningarna för att inte ha det?
Jag vet att jag fortfarande jobbar med så mycket från de åren. Jag vet att det sitter djupt i mig och att det tar tid. Jag vet att det finns förklaringar till så mycket, egentligen. På ett sätt är det konstigt att jag kan må så bra som jag mår.
Jag vet även att jag kommer framåt i mina tankar, även om det inte alltid känns så. Jag vet att jag hittar sätt att förhålla mig till saker, lösningar på kluriga frågor, svar på saker jag undrar och bestämmer mig för saker.
Jag vet att jag kan förändra så mycket om jag vill, samtidigt är jag lite rädd för att jag är så villig att förändra och fixa till.
Fast framförallt: Jag har ett val att göra och jag är väldigt trygg i att jag ångrar nästan aldrig något val jag gjort. Jag vet att jag tänker igenom saker och att jag väljer så gott jag kan, och att man inte kan göra mer. Jag vet att jag har tusen frågor framåt i tiden, men jag är väldigt bra på att känna mig tillfreds med att jag gör så gott jag kan, och mer kan jag inte. Vad jag än väljer, så kommer inte ånger över det efteråt. Det gäller bara att göra sina val.
