Tänkartid på ett café och strålande humör!
Jag vaknade idag, ännu en dag, med huvudvärk. Inte roligt alls! Bekymrad över de gåtor som jag inte lyckats lösa och alla funderingar kring det närmsta året och hur jag ska styra upp mitt liv med jobb, ledighet, mål och vägar dit, prioriteringar, pengar, planer och drömmar, verklighet och det overkligt vackra. Bekymrad och fundersam.
Spenderade förmiddagen och första delen av eftermiddagen hemma och lät tankarna rulla. Drack te, åt mat, la pussel och tänkte. Tänkte och tänkte, de tankar som behövts tänkas ett tag nu men som det inte funnits utrymme för.
Sedan bestämde jag att jag behövde komma ut innan mörkret föll. Åkte till Prenzlauer Allé, för att jag inte klivit av på den stationen någon gång förut. Promenerade runt i först tråkiga och sedan himla fina kvarter. Såg på hus, barnfamiljer, caféer och små gator och torg. Tänkte efter, drömde, satte in drömmen i verkligheten, beklagade mig och tänkte ut hur jag skulle kunna göra om det jag beklagade mig över, räknade på ekonomin, räknade på månaderna osv. När jag promenerat tillräckligt långt för att ha kommit fram till saker satte jag mig på ett jättemysigt café och skrev ner det jag tänkt. Älskar listor! De reder ut mina tankar, gör att jag får en överblick, kan känna mig mer lugn i det som blivit uttänkt och dessutom kan se ett steg längre ibland.
Gick ut från det caféet och kände mig lycklig! Ni vet den där lättnadens känsla när man kommit fram till det man så länge undrat över, nått dit man kämpat mot, klarat det som varit klurigt. Lättad och glad. Nu är jag på stålande humör. Lugnare än på länge, och vågar hoppas att huvudvärken ska börja ge med sig.
Det var ett sådant där urtrevligt Berlin-café där tjejen bakom bardisken (var faktiskt mer café än bar även om det säkerligen även fungerar som bar senare på kvällen) hade tatuerade armar, mössa inomhus och smsade uttråkat synligt framför oss besökare. Sedan kom den andra servitören tillbaka från köket och de började kramas och pussas, väldigt fint. Kaffet var riktigt gott och de andra besökarna satt i lugn och ro och pratade/målade. Sammanfattning: fantastiskt café.
