Röriga dagar, vackra dagar, gripande konst och ett fantastiskt besök.

Åh, här händer det ju mycket men på bloggen händer det visst ingenting. Men i enlighet med vad jag bestämde mig för (för ett par år sedan) ska jag inte stressa upp mig för det. Det finns en hel del verkliga problem i livet som man inte kan bli av med, så varför skapa sig nya och låta en blogg gå från något kul till ett måste? Sidospår: Det ordet ”måste” diskuterar vi en del här i Berlin just nu förresten.

 

De senaste dagarna har jag tänkt alldeles för mycket. Ibland får man alldeles för mycket att tänka på, utan att man själv hade önskat det. Men nu önskar jag mig att resten av november blir lite mer tankefritt, eller att jag kan få lägga energin på att tänka glada och snälla tankar istället för oroliga, och jag hoppas att det börjar idag. Det har faktiskt redan börjat idag, med den bästa dagen på länge, så jag omformulerar mig till att jag hoppas att det håller i sig.

 

Åh, om jag ändå haft kameran med idag! Då hade ni fått sett hur vackert Berlin verkligen är! Idag var en sådan där alldeles magisk dag, en sådan som det fanns ett par alldeles i början, när allt bara är glittrande! Började den med en promenad mellan Hallesches Tor och Potzdamer Platz med Linn, och just där hade jag aldrig gått så såg nya parker, hus och ett ascoolt konstverk. Drack sedan en kaffe med henne och lämnade henne därefter på jobbet för att själv bege mig till ett galerie som ag läst om som hade en konstutställning. Hade aldrig hört om konstnären förut, Eugenio Recuenco, men numera är han min favoritfotograf.

 

Det var riktigt länge sedan jag var så imponerad och tagen av en konstutställning! Kan knappt finna ord för det. Varenda bild var bra gjord och varannan var alldeles fantastisk! Varannan!! Det brukar finnas två bra tavlor på en utställning med 200 tycker jag, och här fanns det fyra som jag själv kunnat hänga som enda tavla om jag fick välja en enda i mitt framtida hus. Det var alldeles magiskt!! Så gripande berättelser bakom bilderna, häftiga ansiktsuttryck, fascinerande miljöer, sammankopplade personer, färger och så vidare i en evighet.

 

Hittade en bok av honom som jag kände att den här måste jag verkligen ha, det här är den enda sak jag känt att jag verkligen behöver köpa sedan jag kom till Berlin! Men den kostade 98 euro. Det är ju galet! Så ska försöka leta efter den på internet och hoppas kunna hitta den nånstans för ett pris jag kan ha råd med…

 

Sedan fortsatte dagen lika bra som den påbörjats. Jag satt på ett café och drack riktigt gott kaffe och tänkte tillbaka på konstutställningen och skrev om den i min dagbok. Jag promenerade runt bland små söta butiker på en massa fina gator med gatukonst, vackra hus och sedan även längst Spree (ån). Sedan begav jag mig hemåt upprymd och glad.

 

I brist på foton från denna härliga dag ger jag er vackra bilder från en annan fin dag, i söndags när Berse kom hit och hälsade på.

 

Jag tog med henne till ett av mina absoluta favoritställen, Bagels and Bialys.
 
Vi såg allt man skulle se, för hon hade inte turistat så mycket i Berlin som jag trodde.
 
Die Spree.
 
Vi var även här, platsen som jag berättade om i ett annat inlägg nyligen, där det är ett hål i marken där
man ser ner i ett tomt bibliotek, som påminnelse av när man brände ner det judiska biblioteket som 
låg här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0