Lite färre frågor kvar
Ibland fastnar man i tankarna. Att tänka och skriva hjälper inte, för man kommer inte framåt. Då får man kalla in experterna och fråga sina vänner.
Det är svårt att våga berätta. Man känner sig så dum, ens stora problem låter så små och det är lätt att tänka att egentligen borde jag ju kunna lösa det här själv ju...
Fast man ångrar aldrig att man tar hjälp av sina nära vänner. Man kan ju ångra att man sa för mycket till fel person, men när man vet vem man ska vända sig till då kan det bara komma bra saker från det.
Plötsligt har man bara hälften så många frågor kvar. Plötsligt har man kunnat släppa en del och lösa en del. De frågor man har kvar har man mer konkreta alternativ på. De hjärnspöken man har vet man mer hur man ska hantera. De få tankar som inte går bort så lätt, de är lättare att hantera när de inte drunknar i alla andra frågor.
Kommentarer
Trackback
