Dansar fram

Hem är den plats där du finner din trygghet och där du bygger ditt bo. Hem är där du skapar ditt hem. Precis som dina nära är de som du håller nära hjärtat och vårdar om. Precis som den du är delvis är den du varit innan men minst lika mycket är den som du nu väljer att vara.

 

Visst gör det ont att riva upp. Det är väl därför jag har svårt att börja packa ihop mina saker. Jag har ju skapat ett hem här för mig. Något att göra på dagarna, någonstans att komma hem på kvällarna, så mycket kärlek nedlagt i min vardag här. Så säger man adjö. Samtidigt vet jag att det är det jag vill. Jag är ju färdig här, för nu, jag känner det i hela kroppen. Rastlösheten kryper i min kropp som tusen myror och jag kryper på väggarna. Jag är ju så redo, fast ändå inte. Det är ju dags, fast det är svårt.

 

Det kommer gå bra. Om jag kunde göra det här, då kan jag väl göra det där? Om jag kunde skaffa mig ett hem här, då kan jag väl bygga mig ett hem där? Det kommer gå bra. Jag tror nog det. Man får tveka. Man får vara rädd. Det är ju en utmaning. Inget satsat, inget vunnet. Allt satsat, så många möjligheter.

 

Tänk vad fint efteråt att ha ännu en plats på jorden som man trivts på. Som man känner sig hemma på. Som man älskar. Ännu en plats som ger en trygghet. Ännu ett hjärta på kartan. Visst gör det ont att lämna detta, men det är ju egentligen bara ett bra betyg, och ett löfte om att samma möjligheter finns på nästa plats. Det är lite fint att det gör ont att lämna, även om det inte är fint att det gör ont.