Dansar fram

Är hemma. Ser på mästerverk som Forrest Gump och Bridget Jones. Vilar, för jag orkar inte göra så mycket mer. Tänker på människor som får en att tveka på en själv. Sedan på människor som gör en säker på en själv. Jag har få människor som tar av mig, men de få tar ganska mycket, så det är en del att kämpa med i alla fall. Det krävs fyra goda ord för att väga upp tre onda, eller hur var det man sa? Som tur är har jag många som ger till mig. Vi träffas, hänger, fikar. Pratar om livet, besvikelser och lyckoämnen och vi drömmer ihop och vi pratar om våra rädslor och allt känns plötsligt logiskt. Det är lite lättare att förstå omvärlden, att planera framtiden och att leva i nuet. Jag  tror att bra vänner för mig handlar mycket om dem som får mig att känna att allt som var så krångligt nyss plötsligt är så enkelt. Ibland genom att gå ut och dansa och glömma det andra. Ibland genom att prata igenom det. Ibland genom lite distans. Ibland på helt andra sätt...