Lägesrapport
Filmer som jag lägger till på listan över alla filmer jag sett nu när jag varit sjuk otroligt länge: Amelie från Montmartre, Robin Hood Prince of Thieves och Den andra Systern Boleyn. Jo just det, ungefär sju avsnitt Scrubs också.
Börjar äntligen bli lite piggare, så imorgon kanske jag kan göra något mer än sova och se på film och äta onyttigheter.
Oj vad jag hinner...
Har nu (utöver Bridget Jones Dagbok och Forrest Gump) även hunnit se Bridget Jones Dagbok 2, Notting Hill och börjat se Pretty Women. Har därtill sovit 27 timmar. Allt detta sedan i tisdags klockan ett, alltså på två dygn. Produktiva dagar...
Om att anstränga sig för att bli den man vill vara
Det är lätt att vara den som klankar ner på andra och talar om för dem vad de är dåliga på. Att snacka skit om folk och att ta ut sin ilska på andra människor för att slippa känna den själv.
Det är svårt att vara den som lyfter upp andra, som talar om för dem hur bra dem är och vilka sidor som är deras bästa. Som vågar säga till folk hur snygga de är och hur mycket man imponeras av dem.
Det krävs att man orkar anstränga sig för att vara den man vill vara, ifall världen ska se ut som man vill att den ska se ut och ens nära ska behandlas så som man vill att de ska behandlas. Det krävs att man antränger sig varje dag, att man gör allt man kan för att påminna sig själv, att man utmanar sig själv och är modig, och att man verkligen säger det där som man så många gånger tänkt men aldrig sagt.
De som tar och de som ger
Är hemma. Ser på mästerverk som Forrest Gump och Bridget Jones. Vilar, för jag orkar inte göra så mycket mer. Tänker på människor som får en att tveka på en själv. Sedan på människor som gör en säker på en själv. Jag har få människor som tar av mig, men de få tar ganska mycket, så det är en del att kämpa med i alla fall. Det krävs fyra goda ord för att väga upp tre onda, eller hur var det man sa? Som tur är har jag många som ger till mig. Vi träffas, hänger, fikar. Pratar om livet, besvikelser och lyckoämnen och vi drömmer ihop och vi pratar om våra rädslor och allt känns plötsligt logiskt. Det är lite lättare att förstå omvärlden, att planera framtiden och att leva i nuet. Jag tror att bra vänner för mig handlar mycket om dem som får mig att känna att allt som var så krångligt nyss plötsligt är så enkelt. Ibland genom att gå ut och dansa och glömma det andra. Ibland genom att prata igenom det. Ibland genom lite distans. Ibland på helt andra sätt...
En fråga till dig att klura på Hanna: Vilket är det avsevärt lataste sättet att dela en gurka på? (Om man ska äta gurkan till middagen)
Svaret finns längst ner, tjuvkika inte!
Man bryter av den. Behöver då inte ens plocka fram en kniv. Så lat är jag idag. Kram till dig
Vad jag försöker övertala mig själv.
Allt behöver faktiskt inte handla om vad man ska göra, ha förändrat, påverkat, uppnått, presterat och allt det där. Livets mening behöver kanske inte gå att mäta. Kan man inte leva för att älska och bli älskad?
hahaha lat dag
- Ska vi duscha nu?
- Ska vi inte äta mat först?
- Men... var det inte det vi sa vid lunch?
Här hos mig
Vad skulle man göra i livet utan sina trygghetspelare? Hoppas att jag aldrig får veta det. De där få människorna som man verkligen skulle kunna lägga sitt liv i deras händer. Som får en att känna sig trygg på ett sätt som man inte kan med nästan någon. Som får en att må bra och bli glad och som man också får bryta ihop hos.
Den här helgen är min älskade Madde hos mig. När hon kommer hit blir det som om... ja vadå? Lite som att komma hem tror jag. Jag blir lugn, trygg, glad, jag bryter ihop och jag blir helt ärlig. Vi delar våra tankar om livet. Ställer frågor till varandra som vi själva inte vet svaret på. Ger den andra våra lugna svar eller delar att vi inte heller vet. Tänk vad magiskt ändå, med vänskap så tom på avundsjuk, rädsla, elakheter och jämförelser. Så gott... Jag tror att det är sällsynt, så jag planerar att vårda den väl.
