Dansar fram

Jag har nu flyttat. Jag bor nu i min alldeles egna etta. Det vill säga en som jag hyr i andra hand, inte en som jag köpt, och därmed är den bara min i fem månader. Men dock min, bara min.

 

Det är en fantastisk känsla. Jag kände mig hemma redan första kvällen, vilket gör att jag tror att jag kommer få svårt att lämna denna plats sen. Jag har fyllt alla skåp med mina saker, som jag faktiskt saknat. Visste du det, att man kan sakna filmjölkstallrikar till exempel? Jag gjorde det, när de låg nedpackade 30 mil bort.

 

Lägenheten kan se ganska alldaglig ut för den som inte känner till mina små skrymslen. Det är vitt, beiget, grått och brunt - neutralt och fräscht och kanske opersonligt. Det är inrett i nya ganska opersonliga (men snygga) IKEA-möbler. Det kan se ut som om vem som helst bodde här, utifrån sett.

 

Men jag har som sagt mina skrymslen. Det kryllar av dem. Små hörnor som visar att det är just jag som bor här. till exempel har jag ställt in gamla kakburkar lite här och var i alla skåp. Till exempel har jag köpt en stor gosig matta. På fönsterbrädet står en samling av massor av fina vykort som jag fått de senaste 19 åren, och en liten afrikansk ask med stenar som jag plockat i massor av olika länder. På insidan av garderoben sitter en massa små lappar som gö mig glad. På insidan av ett köksskåp sitter små politiska beslut som tagits runt om i världen som gör mig hoppfull.

 

Den här lägenheten är lite som en blomsteräng smockfull av blommor som gör mig glad när stan i övrigt är ganska kall och vintrig. <3