Dansar fram

Idag åker jag. En enkelbiljett, själv, till Berlin. Det känns bra, riktigt fint faktiskt.

 

Kanske får jag jobb och bostad och bor kvar till någon gång i vår. Kanske går det inte så lätt, och jag ger upp efter ett tag på vägen och åker hem eller vidare. Det går inte att veta innan, så det är bara att åka dit och testa.

 

Kanske blir jag trött, känner mig rotlös och lite ensam. Stundvis i alla fall. Kanske känner jag mig modig, stark, kraftfull, och pirrig. Mestadels förhoppningsvis.

 

Kanske får jag dricka tysk öl, promenera runt i staden och se gatukonst, njuta av kultur och musik, prata med andra unga som är ute och reser, dela en ny kultur. Kanske något av det i alla fall.

 

Framtiden är nutiden och den är osäker, men den är här. 16-åriga jag hade nog varit väldigt stolt, och lite nervös, och väldigt nöjd om hon visste. Att jag faktiskt gör det där som hon drömde om och kämpade för.

 

Jag har fått en del fina visdomsord, och några bra tips, och många fina stöttningsord. Jag tänker på dem lite då och då. Den som just nu hamnar på bloggen är från ett sådant där cheesy tv-program, men det är ganska bra just idag. "I never got where I thought I wanted to go, but I got a great story."