Dansar fram

Man sårar någon som betyder så mycket att man sårar sig själv. Den ena får nog, vad får den andra? Den ena ger upp, den andra hade kanske redan gett upp. Det finns inga svar att hitta på frågor som inte går att svara på, men man ställer de ändå. Varför? Varför inte? Varför nu? Varför så? Varför vi? Om man inte kan ställa de till den andra så ställer man de till sig själv. Det ekar av ord i alla rum, vart jag än går. Det verkar som om jag är den enda som hör de, men jag vet att andra ser. Mitt ansikte är som en text. Ord efter ord kommer fram, men vad är sammanhanget? Ett leende, ett skratt, en klump i magen, en förvirrad åsikt, ett minne av en strand, en låt som hjälper lite, ett hopp om att det blir bättre nu. Orden och intrycken flyger förbi i mitt huvud. Jag är inte arg, jag är bara stilla. Fokus ligger vid alla frågorna. Varför?

Jag behöver göra saker med mina händer. Behöver bygga, pyssla, fixa, greja. Annars tar tankarna över och jag vet hur jag är, jag överanalyserar allt. Nu är dockhuset klart och det är himla skönt, men då behövs något annat att pyssla med, så jag har börjat göra egna studentinbjudningskort. Fram kommer alla banden, pennorna, pappren, skräpet, tejpen, korten, bokstäverna och återigen blir jag förvånad att jag lyckas ordna någon slags ordning i kaoset. Kanske kommer det ett par bilder här på studentkort sen, vem vet.

Idag besökte jag en arbetsplats där båda skyltarna som syns här under fanns. Jag som jobbar med språk och ofta får fundera över vad som är rätt stavning i svåra lägen eller hur man använder tecken rätt för att inte överanvända de utan låta de göra sin mesta möjliga nytta, fick mig då ett par goda skratt. Framförallt av denna bilden, snacka om att inte veta att mindre är mer.

Tiden står still men jag går vidare. Jorden snurrar men ingen märker det. Perspektiven är konstiga när man rör sig bort från något. Vad händer härnäst? I vilken världsdel dyker jag upp? Och vilka bär jag med mig foton på i plånboken? Ett halvår då man ska förbereda sig, välja väg och följeslagare, ta adjö och säga hej. Tiden stannar upp, men jag är redo att gå vidare.