Dansar fram

Detta borde vara den lyckligaste tiden i mitt liv, för jag ska äntligen, efter vad som känns som sju års väntan, ta studenten. Men jag känner det inte. Jag till och med glömmer bort det, för att jag har sån ångest över att få tag i ett jobb. Och jag vet att jag inte borde oroa mig för mycket, för jag har en plan: att flytta till Stockholm, jag har en lägenhet att bo i och jag har pengar så att jag klarar mig ganska länge ifall jag inte får ett jobb. Men, jag vill ju kunna känna fjärilar i magen och pirr i benen och ett leende när jag tänker på att stå på egna ben och just nu känner jag mest ångest. Hur ska jag kunna vara glad över ett sommarlov när ingenting börjar efter lovet?