Dansar fram

Sitter på min sängkant, vid fotänden, i min alldeles egna hörna i denna stora stad som växer i mina ögon varje dag. Så hade man plötsligt en plan, en mening, något att göra som man valt själv. Jaha, det var så här det kändes. Det känns bra. Tittar ut över mitt rum och den vardag jag skapar mig. Över alla kläderna som jag så omsorgsfullt valt och älskar, skrattar åt att jag trots dem ibland känner att jag inte har något att ta på mig. Min vinylspelare som jag ägnade ett av mina första inlägg här på bloggen om, tekopparna och teburkarna i fönstret, tänker på mitt jobb, mina lediga helger, mina promenader hem från jobbet in till stan, hur jag sedan oftast halvsomnar i soffan direkt jag kommit hem, det känns bra. Det här är min vardag, min hörna i det stora livet. Idag har varit en bra dag. Jag har haft kul på jobbet, jag har tagit i och sett att mina ansträngningar gör skillnad, jag har promenerat genom staden, suttit på ett café och kollat på folket som strosar på Drottninggatan, pratat i telefon i flera timmar och lagat matlådor. Är nu trött, mätt och vid ovanligt gott humör.