För en kväll. Låt mig känna hjärtat spela, utan att själv behöva sjunga. Utan att röra fingrarna. Bara minnas till ditt pianospel.
Jag har aldrig fastnat för Melissa Horns musik tidigare. Den här hösten kan jag inte sluta spela den. Ibland behövs det. Ibland behöver man få lyssna på andras röster och bara ibland själv säga något. Ibland handlar allt om just det som ingen annan vågar prata om, men som man hör i en låt. Ibland kan en artist viska sådant som ingen skulle våga säga högt. Ibland finns det mellan raderna.
Just nu lyssnar jag för fullt. Om och om igen. Låt efter låt. Inte för att jag söker efter ord som ska beskriva, utan bara efter de där tonerna som är så intensiva att de känns som själva hjärtat.
Kommentarer
Trackback
