Dansar fram

Det är jobbigt att behöva säga något när man inte vill. Det är svårt att säga något när man inte vet hur man ska kunna uttrycka det, eller när man vet att den andra inte vill höra vad man har att säga. Det är jobbigt vid tillfällen där man borde visa något man inte har, eller förklara något som man alltför länge har hållit tyst om. Jag fann mig själv vid en återvändsgränd. Jag ville inte vända och erkänna att jag, eller vi, för länge sedan kört fel. Jag ville inte heller köra vidare på mark som jag vet kommer att skada någon av oss. Så där stod jag och väntade. Vänsterfoten blev allt tröttare av att hålla ner kopplingen. Högerfoten tryckte bestämt bromspedalen hela vägen ner i botten. Allting stod stilla. Och där stod jag länge, innan jag bestämde mig för hur jag skulle göra. Innan jag fann en extraväg. Tills jag insåg hur jag i handling skulle visa min nära att det var dags att sluta ställa följdfrågor. Jag kanske är en dam av orden, men jag är väldigt tacksam att jag slapp uttala detta.