Dansar fram

Jag har precis kommit hem från min underbara avslappande resa, men nu möts man såkalrt av kraven igen. Det är ju så, att om man tar tid att vara ledig så måste man jobba hårdare däromkring om man fortfarande vill vara i fas. Men det är en underlig höst i år, för jag stressas inte så mycket trots att jag har galet mycket att vara stressad över. Det är liksom inte lönt. Det är liksom inte värt det. Man mår liksom inte bra av det. Nu är det fem veckor till jul. På de fem veckorna hoppas jag: Bli en fullfärdig bilkörare och klara risketta, risktvåa, teoriprov och uppkörning, klara 3 inlämningar, 3 prov, en konfliktanalys och två övriga examinationsuppgifter, bygga klart basen till mitt dockhus, hinna träffa min pojkvän, mitt gudbarn, mina vänner, vara på en femtioårsfest och en maskerad, gå och simma någon eller ett par gånger, ringa lite oftare till dem jag vill ringa lite oftare, göra två jobb de närmsta veckorna och eventuellt några sen också, städa rummet och tvätta. Jag borde vara stressad, men jag är inte det. För det är alltid så här mycket i skolan. Det är alltid mycket jag vill. Och för att allra mest tid och press går åt till körkortet, men när det är fixat så är det klart och då kommer jag att få så mycket mer tid och lugn. Det känns rätt bra ändå.