Dansar fram

Vi brukade tala
nu har vi blivit stumma
och det är så galet skönt
att inte behöva fylla ut luften
att inte behöva vara smart
att inte hitta det underbara sättet att beskriva något
att inte höra din sköna röst.

Vi sitter tysta bredvid varandra
stumma av förtvivlan, lycka, chock, kärlek eller sorg
så fyllda av stämningen i luften
så medvetna om att vi inte kan beskriva den
och när du rör min hud, tar min hand
då ryser jag och en stöt går genom kroppen,
jag vaknar upp och inser
att ord är meningslösa.

Så skönt att vi inte förstår varandra,
inte ikväll.