...
Man kan prata hur mycket som helst. Analysera, säga fina ord, placera in i rutor och försköna. Men när det väl gäller så känns känslorna så mycket starkare än man minns när man pratar, och alla ord är som bortblåsta och hopplösheten kan bränna som om den vore så mycket större än allt annat. Då hjälper inga ord. Men det finns en känsla som hjälper. Känslan av att man vet att det är värt det. Hur tufft det än är så är det värt det, för det som kommer efter är så vackert. Så obeskrivligt, det gör en mållös, så sprudlande och så glädjespridande, så sprittlande i magen och så lugnt i tankarna. Det är vad man måste komma ihåg. Vindarna kan stänga dina ögon, blåsten kan täcka så mycket, men när stormen lagt sig kan man se så mycket längre.
Kommentarer
Trackback
