En del av den jag är
Ikväll är en speciell kväll. Jag går igenom mina gamla texter. Läser, förstår, försöker välja ut de bästa. Det är märkligt hur man förändras över tiden, hur mycket som är annorlunda, och hur mycket som fortfarande sitter i mig. Omedvetet analyserar jag hela tiden mig själv. Jag inser att jag srkiver mycket om kraften i naturen och jorden, om min beundran för de som behåller barnet inom sig och går opåverkade och ocyniska genom livet, om ensamhet och hur mörkret skrämmer, om viljan att bli förstådd och om att de som förstår en är allt. Det är väl en stor del av mig helt enkelt. Häftigt att se en del av sitt liv tryckt i ord. När jag skriver tycker jag alltid att det är skräp, klumpigt och meningslöst. Men efteråt kan det betyda en hel del...
