regnet

Det öser ner,
det är som en lättnad.
Staden blir tyst och vacker,
ingen bråkar,
ingen skriker,
alla bara iaktar.

Jag går ut i vattnet,
gatorna är tomma,
tystnaden följer regnet,
en stillhet
ingen dömer någon
när regnet faller
för alla går in i sig själva.

Jag låter det falla över mig,
det droppar innanför jackan,
innanför tröjan,
innanför huden.
Ibland är det så underbart skönt
att allting lägger sig för ett tag
och man kan få stanna upp och känna
regnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0