Dansar fram

Hon är här. Med mig. Min fina vän. Hos mig. Och allt är bra. Superbra faktiskt. Och det är så där att väldigt mycket annat blir underbart, och att allt det som är svårt blir lite lättare. Tänk att man får ha en vän som man känner så bra och tycker så mycket om.

Och nu ligger hon här bredvid mig på mitt golv och pratar om gamla minnen, och småretas för hur vi var när vi var små och på kvällen under natthimlen på min balkong pratar vi om livet och tankar och hur amn ska vara och hur allting är. Och jag vågar säga sånt som jag nästan aldrig säger till någon annan. Och jag får lyssna. Till någons innersta tankar. Vackert.