Obekräftade rädslor
hon kanske sviker,
kanske tröttnar,
kanske hittar någon annan vän,
kanske tycker att jag bor för långt bort,
kanske tycker att jag blir för gammal och tråkig,
kanske bara inte vill längre,
kanske kommer att ljuga,
kanske hittar någon annan...
Hon är min trogna vän, alltid vid min sida, men rädslorna ligger täta och mardrömmarna likaså. Varför kan jag inte vila i tron på att hon kommer tillbaka när allt har lugnat sig? Varför fortsätter jag att föreställa mig det värsta?
Kommentarer
Trackback
