10-08-2010

Jag ser på alla ansikten på tunnelbanan, alla dessa uttryck. Man behöver olika saker för att orka, jag behöver musiken i öronen så att jag slipper höra vad alla babblar om på runnelbanan. Och jag behöver få sätta mig och skriva ibland, att få reflektera en stund. Jag skippade tunnelbanan jag skulle med för att hinna skriva klart det här. Det kommer en ny om åtta minuter, jag har åtta minuter. Ut ur dörrarna kommer tusentals fåglar. Deras fötter rasslar mot marken medan de sprider sig åt alla håll för att hitta rätt väg ut. Vi måste alla hitta våra behov, för att vilja gå upp, vilja ta tunnelbanan, vilja komma fram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0