längs vattenbrunnen
Tiden faller med löven. Singlar sakta ner, stannar stilla upp mot den blöta novemberdagens botten. Allting lägger sig, blir en dal där ingen andas, inte hörs och kom du hit skulle du knappt veta att vi levde här.
Och ute i trädgården är alla bollar undanplockade, på våra naglar sitter lacket kvar oförstört, på våra jeans syns inga fläckar. Sakta har vi tvätttat bort varenda tecken på att vi faktiskt levt. Kvar står vi som dockor. Oförstörda.
För vi är de som aldrig tar illa upp och aldrig missförstår. Vi är de som inget ångrar för vi har inget kvar att ångra. Alla misstag vi begått har de tagit ifrån oss, och aldrig kan vi lära oss några läxor. För perfekta har aldrig begått misstag, och därför begår vi de igen.
Och ute i trädgården är alla bollar undanplockade, på våra naglar sitter lacket kvar oförstört, på våra jeans syns inga fläckar. Sakta har vi tvätttat bort varenda tecken på att vi faktiskt levt. Kvar står vi som dockor. Oförstörda.
För vi är de som aldrig tar illa upp och aldrig missförstår. Vi är de som inget ångrar för vi har inget kvar att ångra. Alla misstag vi begått har de tagit ifrån oss, och aldrig kan vi lära oss några läxor. För perfekta har aldrig begått misstag, och därför begår vi de igen.
Kommentarer
Trackback
