Kryper ihop i soffan och tackar för att äntligen få vila.

Du mystiska natt vars skugga mig följer. Du främmande landskap vars målning jag bär. Var är jag i natt och hur tog jag mig hit? Jag minns stunder av svårhet och tider av flykt. Men hur kom jag hit fram? Och vart tog allt vägen? Du främmande natt vars musik jag spelar, du mötande människa som går där på vägen. Vad tänker du på och vart för dig ditt liv? Vart vandrar ditt inre och följer din kropp? Du vackra, fantastiske, underbara broder, säg mig, är jag verkligen framme?


Kommentarer
Postat av: R.

Fint!

2009-02-05 @ 11:04:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0