Tjugio över sex
Hej! Nu när jag skriver det här är klockan tjugio över sex på morgonen och jag har gjort mig helt klar att gå. Alldeles strax ska jag skutta iväg mot tunnelbanan mot pendeltåget mot praon. Jag tänkte bara skriva lite först...
Här vackert, det vet jag trots att det är kolmörkt ute. När det ljusnar ska ni få se, den gömda skönheten.
Om ni orkar gå upp, så här förskräckligt tidigt någon gång, så märker ni hur förunderligt det är att så många människor sover - medan ni vandrar runt på gatan. Hur lätt det är att väcka dem, med eller utan vilja. Hur stor makt man har över dem som sover och hur lätt man kan göra dem illa.
Men också vilket lugn som finns i sömnen. Alla som rör sig nu rör sig ensamma. Alla de som sover ligger stilla. Män och kvinnor kan göra ont, men inte på samma sätt som annars. Inte i grupptryck eller mobbning, inte i att vara mågna mot en, för när natten kommer är varje vaken människa ensam.
Det är ganska skönt tycker jag. Vald ensamhet - för en stund eller så - är underskattat.
Här vackert, det vet jag trots att det är kolmörkt ute. När det ljusnar ska ni få se, den gömda skönheten.
Om ni orkar gå upp, så här förskräckligt tidigt någon gång, så märker ni hur förunderligt det är att så många människor sover - medan ni vandrar runt på gatan. Hur lätt det är att väcka dem, med eller utan vilja. Hur stor makt man har över dem som sover och hur lätt man kan göra dem illa.
Men också vilket lugn som finns i sömnen. Alla som rör sig nu rör sig ensamma. Alla de som sover ligger stilla. Män och kvinnor kan göra ont, men inte på samma sätt som annars. Inte i grupptryck eller mobbning, inte i att vara mågna mot en, för när natten kommer är varje vaken människa ensam.
Det är ganska skönt tycker jag. Vald ensamhet - för en stund eller så - är underskattat.
Kommentarer
Trackback
