Allt som är förbjudet
Återigen har jag varit på ett sådant där fantastiskt samtal med en vän på ett café. Det är otroligt att det kan gå så lång tid mellan varje tid vi ses, trots att hon ger mig så mycket... det är kanske den enda gången när jag frågar mig hur tiden flyger förbi, den då jag inser hur kul jag har med olika människor som jag tyvärr inte möter så ofta.
Det är så skönt att möta sådana människor som kan prata om allt, som inte bryr sig om vad man "får och inte får" prata om enligt oskrivna lagar. Hon kanske tycker olika, men hon tycker att man ska få tycka olika. Hon kanske inte alltid tänker likadant, men hon låter mig tänka som jag gör. Med henne kan jag säga nästan vad som helst, trots att vi inte känt varandra så särskilt länge, för hon skulle aldrig vända det jag sagt emot mig. Det är tydligt vad som är hon och vad som är jag, och det får vara som det är. Utan fördömningar.
Plus att jag är så trött på alla samtal som bara är likadana hela tiden. Jag är trött på alla de stunder jag och en del av mina vänner spenderar på att säga, "Vilken är nästa lektion?" och sedan när vi fått svaret sucka. Det är så skönt med någon som byter samtalsämnen och som pratar om vad som känns och är just nu.
Det är bra att få slippa alla regler om vad man får och inte får prata om. Med henne kan man prata om allt, för hon är inte rädd för att svara. Spela roll vad de runt omkring tycker.
Mysigt fika, det gör vi om snart igen :)
Oj, jag minns inte riktigt själv ens vad jag skrev. Mest bara att jag också blev lite chockad för det blev som hastigast.. Men självklart måste och kommer vi att ses igen, förhoppningsvis inom en inte allt för lång framtid. Ska du till STG någon gång snart t.ex? Kram
