Dansar fram

Kan jag få vila huvudet på din axel? Slappna av och släppa in? Kan jag få prata för mycket och för länge, om helt fel saker? Kan jag få skratta tills jag kiknar, högt och gällt och fult, över något som ingen annan förstår. Kan jag få gråta när kvällen kommer, utan att kunna förklara varför med ord?

Många människor har tröttnat på mig, så jag vet att jag är jobbig. Svårhanterad, irriterande och med ett ganska svängande humör.

Men hos ingen av de människor som sagt såhär har jag trivts, barra hos dig, bara hos dig. Ingen av de här har skrattat med mig eller hållit min hand när jag gråtit. Så nu undrar jag, är du på väg att bli som dem eller är du annorlunda? Kan du älska mig?