"Ibland är en lögn det viktigaste man har"
Man måste väl få låtsas? Leva sin dröm, sin lögn, sin film. Det hände att han såg sig själv som en roll i en film. Det hände ganska ofta faktiskt. Han såg sig själv som huvudpersonen i sin egen film och det var ända platsen som han var riktigt riktig på, enda platsen där han verkligen fanns.
När de slog honom såg han det som bara en liten del i en lång film, det var lättare så. Han såg de andra slå honom och istället för att tänka på smärtan tänkte han på hur han sedan skulle filma. Hur får man ner en barndoms tragedi på tio sekunder? För mer skulle han inte låta det vara, han skulle stänga där. Det fick rätta, bara en kort sammanfattande filmsnutt. Sedan kom det riktiga livet, vad som hände sedan. För hans riktiga liv, det skulle bli viktigt.
Mest av allt funderade han på filmmusiken för han älskade musik. Han lyssnade på tonerna, noterna, texten, musiken, stämningen, känslan, knorret i den mörka rösten och upplyftningen i den ljusa... han lyssnade på allt, om och om igen. När han var lycklig och på väg hem med sina fina betyg i ett kuvert i handen, och det hade blivit jullov och snön faktiskt hade kommit redan och det tydde på att den skulle ligga kvar till efter julafton och ja, du vet, när allt var så där bra så att man undrar när allt hann bli så bra, då hörde han musiken i sina öron. Då såg han hur han själv som vuxen filmade där han gick ner för gatan och hur musiken i bakgrunden spelade starkare och starkare och starkare, tills instrumenten skrek ut hans glädje. Och sedan, i slutet av scenen, skulle han hoppa till av glädje, ett litet försynt skutt så där. Fas kameran skulle bara nästan filma det, halva skulle komma med på filmen. Just så som han kände det nu, med musiken i hans huvud och ett litet skutt, så skulle den perfekta glädjescenen se ut.
När man är liten och har det svårt, något som vi alla är hela livet ut på något sätt, men kanske framförallt när man inte har fyllt särskilt mycket än, då måste man väl få låtsas? Om det gör det lättare att ta sig igenom dagen, då måste man väl få se sig själv som en person i en film? Om det är en enklare sanning? För det hjälpte honom.
