Dansar fram

Amela dansar runt på stan men ingen ser hennes steg för hon dansar så högt, högt upp över allas huvuden. Hon flyger över dem och längre fram och närmare än de någonsin kan drömma om att komma för Amela är glad idag och hon flyger högre, högre upp än någon någonsin varit. Hennes trippande steg över marken, molnen som böjer sig för henens dans, bugande svalor och nigande tranor, oavsett benlängd kan de inte mäta sig med henne. För se, Amela flyger inatt.

Och någon sa att hon hade en affär med månen. Någon annan sa att hon hade allt att tacka till solen som lyfte henne högt. Någon såg henne och blev så hotad av henne och så desperat att bli likadan så att han skrek rakt ut att man kunde se linorna som hon hängde i. "Ja, hon dansar inte!" skrek han. "Hon hänger och dinglar i ett patetsikt snöre." Men ingen såg Amela och ingen hörde hans röst och den dog ut då hon inte tog åt sig. Hon dansade vidare, omkring honom och sedan långt bort utan ens ett försök att ta honom med.

För Amela vet att ingen drar henne eller lyfter henne, att ingen har tagit henne dit hon är och att ingen imorgon natt kan fånga henne då hon faller. För ingen ser Amela där hon dansar, högt över allas huvuden.