Grüsse von Halle/Saale

Den här månaden har jag verkligen tagit tag i detta som jag under hösten pratat om, att det vore kul att ha rest lite mer i Tyskland. Denna helg är jag i Halle hos Berse, min vän sedan fem år tillbaka från tyskautbytet i ettan. Det är den femte staden vi träffas i, ganska coolt. Jag har även insett idag att detta är det femte Bundeslandet i Tyskland som jag besöker. Så fem tycks vara dagens nummer.
 
Det är alltid så gott att träffa Berse. Vi pratar med varandra som om vi hörs varje vecka, fast så verkligen inte är fallet. Halle är en fin stad, väldigt tysk, och det är den första staden jag besöker som låg i Östtyskland (förut Berlin då, för den låg ju delvis i öst som ni säkert alla vet). Det är en fin stad med gamla hus och kyrkan mitt i staden Europas största klockspel. Härifrån kom också Martin Luther, och ännu en typ av tysk choklad.
 
Vi åt nyss våfflor med Berses kompisar och de var otroligt snälla allihopa. Ville gärna berätta om sina liv och skrattade mycket och ville höra allt om Sverige. "Finns det verkligen Samer forfarnde?" och "Är det sant att ni firar Tjugonda knut i Sverige och kastar ut julgranen då?" var två frågor jag fick, ganska intressant. De hade också himla roligt åt att höra hur man kan mena olika saker genom att betona olika ord i svenska meningar, eftersom man på tyskan pratar entonigt och inte på samma sätt betonar vissa ord för att ge vissa betydelser. Jag fick lära mig ett par nya ord och utmana mig själv i att berätta lite nya historier, och fick höra om hur det är att studera medicin i den tyska skolan. Väldigt intressant även detta!
 
I övrigt har vi tagit oss runt i den fina staden trots att det är galet kallt, och kompenserat detta med att dricka (hittills) tre koppar kaffe och två koppar te. Himla tur att det finns varma drycker, och intressanta historier.

Lübeck!!

Bil genom norra Tyskland. Tysk musik, tyskaprat, tysk landsbygd... Jag tyckte att redan detta kändes
väldigt tyskt men lite visste jag om hur mcyket äkta tyskt jag skulle hinna uppleva innan helgen var slut!
 
Underkäken till en val, alldeles äkta, stor som tre bänkar. Sådant kan man också hitta i Lübeck, utanför
naturhistoriska museumet.
Världens godaste efterrätt köpte vi på marknadsplatsen! Så jävla gooood! Hette Metzen eller något
liknande, och det var typ varmt bröd med knaprig utsida som var söta och hade vanlijsocker på sig...
Gnugga djävulens horn för att få lycka i framtiden... Låter väldigt konstigt tycker jag, som om det
snarare borde vara att bli lurad in i sådant som inte ger lycka haha... Men men, man tar seden dit man 
kommer!
Jag fick höra så mycket intressant historia! Om anra världskriget, och Hansa-städerna, och medeltiden,
och gamla sägner, och historien bakom olika statyer, och borgmästaren som gjorde ett dåligt handels-
avtal och därmed blev avrättad, och om alla kyrkor och gamla hus och så vidare. Michelle är en expert
och hon förklarade så bra och intressant att jag bara ville veta mer och mer och mer - och det fick jag 
också!
Så söta... Michelles mamma driver en restaurang som heter Potter´s och är jättetrevlig. Där fick vi god
mat och många skratt!
Michelle och farmor.
Michell och farfar.
Svårt att förklara vilken otroligt fin helg jag haft. Kan försöka sammanfatta det så här: Såväl Lübeck, som
Michelle, gjorde intryck på mig.

Det räcker med bitterhet nu, sluta kämpa emot de som kämpar för något bra

Det finns jättemycket som är så himla hemskt för tjejer om man jämför med hur det är för killar.
Det finns också en massa saker som är hemskt för killar om man jämför med hur det är för tjejer.
Varför måste vi hålla på att tävla om vem det är mest synd om, alternativt hävda att det inte är någon skillnad eller att skillnaden inte spelar någon roll?
varför kan vi inte bara lyssna till de som önskar en förändring och göra det vi kan för att hjälpa de att uppnå den förändringen?
Göra det vi kan för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt i så mycket som möjligt.
Om vi bara kunde komma över vår bitterhet och vår missunnsamhet så skulle vi kunna ge varandra så mycket fint, och det skulle vara ganska enkelt därtill.
Som tur var finns det även människor som tänker så och gör så, i den utsträckningen de kan. Låt oss vara glada över det, och försöka vi med, istället för att vara bittra över ”de andra”. 

Tillbaka i teknikvärlden

Hur uppdaterar man en blogg som man inte skrivit på sedan en och en halv månad tillbaka? Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Vill inte skriva något som sammanfattar allt som hänt under all den här tiden, så kastar mig istället rakt in i nuet.
 
De här dagarna är dubbla. Jag pendlar mellan att vara överlycklig och att vara lite nollställd. Nollställd därför att jag håller på att hitta tillbaka till vardagen efter att ha sagt hej då till min syster och till två av medlemmarna i Berlin-familjen och efter att ställa om till att vara ledig istället för att jobba nästan varje dag. Överlycklig därför att jag är i Berlin och jag älskar den här staden och eftersom jag gör så mycket som är så häftigt.
 
Jag börjar lära känna staden väldigt mycket nu. Pusselbitarna fallar på plats en efter en och jag ser mönstren de skapar ihop. Språket känns inte längre som ett hinder utan bara som en kul utmaning. Hemma har jag ju känt mig här sedan allra första början.
 
Jag har bokat biljetten tillbaka till Sverige. Det känns fel och dumt att åka härifrån. Fast samtidigt tror jag att det kommer vara dags när det är dags. Det känns också rätt och bra att komma till Oslo strax efter att jag åkt härifrån. Så det kommer bli mycket bra av allt tror jag.
 
Först ska jag vara ledig i sju veckor. "Ska DU? Det var olikt dig" sa min kära vän spontant. Hon har rätt, det är olikt mig. Och det är svårt tycker jag. Att inte känna att man är till nytta för någon. Men jag tror att det är en viktig sak att lära sig, att känna sig som en viktig person utan att man gör viktigt arbete. Att bygga upp självkänslan istället för att lita på självförtroendet och att detta införskaffar tillräckligt med positiv uppmärksamhet. Som en annan kompis sa, "Du kommer inte känna att du jobbade för lite i Berlin, för du har arbetat hela de här fyra månaderna på tre olika jobb. Däremot finns risken att du känner att du jobbat för mycket, om du jobbar hela tiden när du är här och inte hinner allt annat."
 
Jag har så många kloka vänner. Nu ska jag satsa på att göra allt annat. Men det är en utmaning. Fast i somras gjorde jag det för första gången, var ledig alltså, och då gick det ju bra. Jag kom in i rytmen efter ett tag. Så det kanske jag gör nu snart också. Hittills har jag haft så fullt upp av alla projekt att jag ännu inte varvat ner, men det är ganska skönt det med...
 
Vet inte varför jag sitter och skriver världens längsta inlägg om detta, men kände väl helt enkelt för att skriva av mig kring det. Anyway, nu är jag back on track och håller ni koll här på bloggen får ni kanske ett och annat inlägg då och då. PUSS

RSS 2.0