Dansar fram

I mitt rum har jag ett svart skrivbord med stol i trä, en mörkblå soffa och en säng med just nu mörkblå lakan. Jag har massor med pärmar och böcker som står i min bokhylla, huller om buller blandas de med pysselsaker, en glasservis och diverse annat jag inte kan göra mig av med. Jag har trettio vita ramar med bilder på familj och vänner som trängs på en yta av två gånger två meter på väggen ovanför min säng. Jag har även en del andra foton på väggen, en egenmålad teckning, en Dirty Dancing-tavla från Notting Hill-marknaden i våras, två tavlor på sorgsna tjejer och en idé-skiss-anslagstavla. Det känns allt som samman väldigt fint, hemtrevligt och i rätt sinnesstämning. Det enda riktigt fula är att jag har en ouppackad resväska på golvet ovanpå en ful prickig matta ovanpå ett ännu fulare blått plastgolv. Men om man håller blicken mer än tjugo centimeter över golvet så är jag väldigt nöjd. Jag har en hel del cd-skivor i hörnet vid dörren och på mitt nattduksbord har jag just nu många mind-maps där jag försöker räkna ut vad jag ska göra i framtiden. Det är så här jag bor nu. Om ett halvår kan allt vara, är allt troligen, annorlunda. Var bor jag då? Hur bor jag då? Hur kommer jag efteråt att tänka om mitt tonårsrum?

Nyårsafton är som bäst i Berlin. Unter den Linden var fullt av folk, nåt år var det visst två miljoner människor där och i närheten. Det kändes så i år med, den breda huvudgatan var smockfull av människor, en äkta tysk folkfest med en bladning av alla sorts människor och alla åldrar. Fyrverkerierna slutade aldrig, de var oräkneliga, och det var sång, en del dans, många leenden och tysk öl. Det var som att vara med i en film lite grann, så där lite glittrande. Förr årets nyårsafton var den tråkigaste av de jag haft hittills, och jag undrar om inte det här var den häftigaste – som för att väga upp liksom. Hoppas att detta år också blir mycket bra. Det är så mycket som ska hända. Några nya resor att ladda inför. Många stora beslut att ta. Studentdagen. Livet efter studenten. En höst där jag ännu inte vet vilken världsdel jag ska vara i, eller vad jag ska göra. Lite skrämmande, lite hoppfyllt. Lite jobbigt, men också lite skönt. Man kan ju inte riktigt veta hur det blir förrän nästa nyårsafton. Undrar var jag spenderar den, och med vem. Till dess, tack för denna kväll, nu är jag redo för 2012.