Äntligen
En dag till
bara en dag till
i så många dagar.
Men nu är det dags att äntligen vara klar,
nu är det dags att komma fram till målet,
lite vila, lite skratt, lite solsken.
Värme ute, värme i sinne.
bara en dag till
i så många dagar.
Men nu är det dags att äntligen vara klar,
nu är det dags att komma fram till målet,
lite vila, lite skratt, lite solsken.
Värme ute, värme i sinne.
En till
Väntan och längtan och spänning. Lite nyfikenhet. Förhoppningar, lite oro. Men mest längtan. Det ligger i luften, det börjar bli dags. Någon är på väg och kommer nog snart. Som barnen på julafton, som tonåringarna vid studenten, som flickan som strax ska få sin första kyss. En vilja, ett hopp, något pirrigt. Inte många dagar kvar nu...
Följa sin vilja, eller veta bättre?
Det gör ont att vara med dig, ännu mer att vara ifrån dig. Det är som en fälla som jag faller tillbaka i. Ett mönster som upprepar sig. Och jag vet att jag borde sluta, men det är så lockande, jag vill så gärna se dig igen och ensamheten är så ensam.
the unspeakable
Om jag pratar om det som man inte pratar om, vågar du lyssna då? Om jag säger de ord som inte bör uttalas högt, står du då stadigt och lyssnar? Om jag säger det jag känner, mot allt sunt förnuft, når orden in eller skrämmer de dig bara? Orden dunkar i mitt bröst, tungan är ivrig att få uttala de, mina läppar formar sig som orden, men ska jag våga?
Man måste välja sin kamrat väl om man tillsammans ska slåss mot farliga fiender.
Man måste välja sin kamrat väl om man tillsammans ska slåss mot farliga fiender.
De som kan höra
Vänner som sitter stilla bredvid, och bara känner in. När en låt startas lyssnar de, på plinakndet, på texterna, på känslan. Det är vänner som förstår.
